Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Danska konstnärer från 30-talet. Minnen och intryck af Helena Nyblom. J. T. Lundbye. — Vilhelm Marstrand. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
helena nyblom.
I sin kärlek till södern och i sina
mänga motiv därifrån påminner Marstrand
något om Egron Lundgren. Förmågan
att hastigt komponera och framkasta
teckningar med många figurer, hade de också
i sin ungdomsperiod gemensam.
Egron Lundgren hade mera elegans
och charme, Marstrand mera kraft och
humor. I sina taflor af unga italienska
skönheter, där de båda fingo något
konventionelt i framställningen, likna de
också rätt mycket hvarandra.
senare tider med en genomgående
vio-lettröd färgskala, som måtte ha berott
på en ofullkomlighet i hans syn eller
på-bristande observation. Då han nästan
alltid målade inne, sakna också hans
taflor luftverkan, som ju för resten är en
senare konsts största eröfring.
Bland Marstrands tidigare porträtt
finnas särdeles duktiga och betydliga
arbeten, men senare blefvo också hans
porträtt starkt konventionela.
De sakna ofta karakter och göra in-
Italicnskt gatumotiv. Handteckning af wilhelm Marstrand. Tillhör fru Helena Nyblom.
I sådana taflor händer det dem båda,
att »idealet går under i välmening», —
och att det karakteristiska och
personliga hos modellen försvinner för något
vanligt och litet sentimentalt, som icke
intresserar.
Egron Lundgren som akvarellist hade
skönare, varmare färg. Hans taflor göra
ofta samma verkan, som glöden och
clair-obskuren i lefvande blommor. Marstrand
däremot utmärker sig lika litet som
någon annan dansk målare för färgsinne.
Hans taflor äro ofta kolorerade, på
tryck af att icke ha intresserat
målaren.
Kompositionen, tanken i taflan, var
och förblef Marstrands tyngdpunkt, och
antingen han uttalade sig i en flyktig
skiss, som var målad på en förmiddag,
eller i en stor historietafla, som dem han
målade till universitetets högtidssal, till
Roskilde domkyrka o. s. v., var det alltid
kompositionen och berättelsen, som
utgjorde taflans hufvudsakliga betydelse.
Då det däremot fattades honom
mycket i formsäkerhet och färgskönhet, tycks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
