Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vår första dagliga tidning. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 00
otto sylvan.
utmärkande, ty sak samma var det med
Allehanda. 1769 börja insändarne
uppträda där, och följande året äro de redan
talrika. Det är egentligen dem man har
tacka för att Allehanda blef något mera
än en annonstidning.
Dessa pressens volontärer hade
fullkomligt fritt spelrum, förutsatt att de
fyllde tvenne villkor. Det ena var, att
de, när det gällde något grannlaga ämne,
förbundo sig att själfva svara för sina
artiklar i händelse af åtal; man ser
därför väl Dagligt Allehanda, men ej dess
utgifvare, inblandadt i flere tryckfrihetsmål.
Det andra villkoret var — något som
Stockholms Posten icke fordrade — att
författarne erlagt vederbörlig betalning.
Att sådan erlagts ej blott af
annon-sörer, utan i regeln ock af medarbetarne,
det är ett faktum, som bestyrkes från
flera håll, och priset synes, att döma af
det enda tillfälle, då detta närmare
uppgifves, ha varit ungefär xo dlr kpmt för hel
sida. Lyckliga tid för redaktören, om ej
just för dem, som skulle lefva af sin penna!
Denna grundsats har naturligtvis i
tillämpningen som oftast mycket
modifierats. Af sin kollega Gjörwell
förklarade sig sålunda Pfeiffer icke vilja taga
någon afgift, och den beryktade
möss-skribenten Helsingius har väl snarast
erhållit betalning för sina bidrag. Därpå
tyder, att Pfeiffer en gång lät i förväg
tillkännagifva, då artiklar af Helsingius
skulle införas; han väntade sig således
ökad afsättning och fick väl dela med
sig af inkomsten åt författaren.
Hade man betalt sina pengar och
lämnat sin namnsedel, så var man fri
från utgifvarens censur, och detta till och
med om man hade för afsikt att vända
sina vapen mot utgifvaren själf. Med
största jämnmod upptog Pfeiffer att en
insändare impertiment sporde, om »min
Herre propria auctoritate ljuger för
allmänheten», eller att en annan kallade Dag-
ligt Allehanda för ett »Otidighets- och
Lögne-magazin ».
Man skulle försöka nu att sätta en
tidnings ofelbarhet i fråga!
Dä man stundom ser denna tids
Allehanda kalladt för ett hattorgan, så är
det ett uppenbart misstag. Det tillhörde
intet parti, och skulle man vilja spåra
någon färg, sedan Pfeiffer öfvertagit
utgifningen, så var det mössornas. Inom
deras läger hade Pfeiffer sina förbindelser
(t. ex. Helsingius), medan den förre hatten,
nu royalisten Gjörwell hörde till dem, som
konsekvent hånades och förföljdes.
Härmed stämmer ock, att inom
utrikesafdel-ningen icke Frankrike utan England tog
brorslotten af utrymmet.
De talrika insändarne, nästan
alltid anonyma, afhandla alla möjliga
ämnen i brokig blandning: politik, ekonomi,
operaföreställningar, privata tvister,
renhållning o. s. v. An äro uppsatserna
vidlyftiga och tungrodda, än inskränker
man sig till att helt lakoniskt fråga: »Hvad
månde det betyda, att folket i Gefle super
bränvin?»; än skrefs på vers, än på prosa.
De politiska skrifterna togo brorslotten
af utrymmet under frihetstidens sista år,
då partistriden nätt sin höjd, men
finansernas ordnande var en brännande fråga
äfven efter revolutionen, och man fick
nya tvisteämnen, t. ex. den nationela
klädedräkten. I allmänhet är denna
diskussion för oss innerligt ledsam, då samma
sak omtuggas i oändlighet, men någon
gång kan det blifva intressant nog, t. ex.
då den ofvannämde Helsingius blandade
sig i leken. Denne man, som på grund
af sin publicistiska verksamhet i
mössornas tjänst blifvit kgl. bibliotekarie, men
naturligtvis aldrig gjorde ens en ansats
till att sköta sin syssla, var en virtuos i
konsten att öfverösa sina motståndare med
ovett, hvarför han ock benämdes »den
svenske Thersites». Särskildt Gjörwell var
utsatt för hans ilskna anfall, och t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
