Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Skara domkyrka. Af Hans Hildebrand. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 6 hans hildebrand
De skador, som kyrkan hade
undergått vid de upprepade eldsvådorna, torde
hafva varit större än man ansåg,
åtgärderna för deras af hjälpande
otillräckliga. Hela 1600-talet och den förra
hälften af 1700-talet upptagas af
ständiga lagningar och omlagningar.
Oväder krossade fönsterrutorna och bragte
någon gång tornspirorna på fall.
Takbrädena fingo springor och hål, så att
regn och snö samlade sig på
hvalfku-porna. Öfverdelarne af murarna
behöfde alltemellanåt ommurning.
Graf-stenarna försköto sig ständigt.
Grundmurarne visade brister.
Från början af 1700-talet började
man tänka på mera genomgripande
åtgärder, men det stannade vid de första
förberedelserna. En enda mera
genomgripande åtgärd vidtogs: den östra
gaf-veln af år 1598 måste år 171 5 åter
nedtagas, då den hotade med fall. De två
småtornen vid denna gafvels hörn, af
hvilka det ena omsluter en trappa, hade
förlorat sina spiror, och i deras ställe
uppsattes år 1717 två stora, i trå
snidade, oljemålade och förgyllda statyer
— ett vittnesbörd om tidens smak. Ar
1719 hemsöktes domkyrkan åter af en
eldsvåda, och nya reparationer börjades.
Ar 1723 tog man itu med tornen, hvilka
befunno sig i ett så betänkligt skick,
att arbetarne en gång, af omtänksamhet
för egen säkerhet, vägrade att fortsätta.
I första början af 1730-talet var
reparationen fullbordad, men redan år 1733
befanns den östra korgafveln hafva
gifvit sig ut ej mindre än 3^ kvarter. Den
refs nu åter ned och fördes upp. Den
tidigare anordningen af fönstren,
tillkommen i början af 1300-talet, blef nu
ändrad, af omtänksamhet för murens
bestånd. Här gjordes början med
införande af ett alldeles nytt element i
den under medeltiden tillkomna
byggnaden.
Vid århundradets midt fann man det
omöjligt att vidare uppskjuta med
genomgripande reformer.
Öfverintendenten grefve Carl Cronstedt lämnade år
1756 en ritning till den västra fasaden,
i hvilken icke ett enda drag påminner
om medeltidskyrkan. Ar 1759
aflämnade han ritningar till södra och norra
långsidan. Är 1761 började man en
ombyggnad efter denna plan, men kom
sig aldrig för med mera än den södra
korsarmens förvandling till en byggnad
i ren renässansstil. Man ville, helt
naturligt, häfva den brist på harmoni, som
fanns mellan kyrkans västra del och
kor, och det skedde genom sänkande af
taket öfver den västra delen, hvarmed
man dock, tills vidare, lät det
högspet-siga taket framme vid tornen stå kvar.
Till vidare förvandlingsåtgärder kom
man dock icke — af brist på penningar.
Mot slutet af 1770-talet började
skadorna blifva hotande. Man blef
alltmera öfvertygad om nödvändigheten att
fortsätta på den förvandlingarnes väg,
som man redan hade beträdt. Då kände
man icke den minsta betänklighet, när
det sattes i fråga att förvandla en
medeltidskyrka — låt vara illa tilltygad
och lappad — till en renässanskyrka.
Men som tillgångar saknades att följa
den Cronstedtska planen, var det
nödvändigt att få en annan plan, som gjorde
det möjligt att uppföra en torftigare
kyrka. Ritningar till en sådan
stadfästes år 1788, men i domkyrkans kassa
fanns då icke större belopp än 200 rdr
specie. Arbetet kunde därför icke
upptagas förr än år 1791. Det blef dock
snart afbrutet. Korets östra gafvelmur
måste åter nedrifvas för att ersättas af
en ny. När man hunnit börja
uppförandet af den nya muren, råkade
byggmästaren i stort bryderi. Enligt
de från öfverintendentsämbetet
utgångna, af Kongl. Maj:t stadfästa ritningarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
