Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Skara domkyrka. Af Hans Hildebrand. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
HANS HILDEBRAND.
1839—1848 hvad som fanns kvar af
•dess medeltidskarakter, korets murar
förhöjdes, så att de nådde lika högt upp
som långhusets och tvärskeppets,
takåsen bildade nu en enda obruten linie.
Korets sidobyggnader blefvo i
sammanhang därmed förhöjda. De erhöllo hvalf
af bräder, som på den undre sidan
pryddes med gipsornament. Man gjorde
visserligen ett försök att konstruera i
medeltidsstil, men intet kan bättre visa,
huru litet man på 1840-talet här i
Sverige hade en aning om medeltidens konst.
Till den nuvarande generationens tid
var sålunda öfverlåten en kyrka af den
mest blandade beskaffenhet.
Hvarjehanda medeltidsdrag funnos i denna
kyrka, därjämte på den södra sidan en
gafvel, som i sig var fullkomlig ren, men
som icke passade samman med
medeltidsminnena, vidare vissa partier i en
torftig renässansstil, slutligen ett kor i
alldeles omöjlig stil. Allt detta, utom
medeltidsdragen, voro sedan år 1761
gjorda tillägg till en byggnad från
1300-talet.
Kyrkans bestånd var hotadt. Det
norra tornets stenar måste plockas ned,
på det de ej själfvilligt skulle falla ned
på gatan. Man började med allt större
allvar tänka på en genomgripande
restauration. Denna begyntes år 1886
och har innevarande år blifvit
fullbordad. Hurudan kyrkan ter sig efter denna
visa de här meddelade bilderna.
Jag återvänder nu till frågan, i
hvilken mån restaurationer äro berättigade.
Endast en anmärkning vill jag
förut-skicka. Därest ett släkte börjar bygga
en kyrka, men icke mäktar fullborda
den, utan släkte efter släkte arbetar på
den, för att få den färdig, då är hvart
släktes verk, enligt min åsikt, värdt att
respekteras. Men om senare släkten till
en äldre byggnad göra godtyckliga
till-lägg, om de låta honom undergå god-
tyckliga förvandlingar, då äro dessa
nyheter icke att respektera.
Skara domkyrka, börjad under 11
ootalet, så godt som ombyggd i början
af 1300-talet, delvis ombyggd vid detta
århundrades midt, hade i långhuset och
tvärskeppet, trots alla senare
förvandlingar, bevarat ganska mycket af
gotisk karakter. Helgo Zettervall har,
enligt min uppfattning, fullständigt rätt
fattat sin uppgift med afseende på dessa
delar af kyrka-n: de senare tillsatserna
skulle aflägsnas, gotiken åter bringas till
heder, och uppgiften var, i det hela, icke
svår, då tillräckligt mycket fanns kvar,
för att visa, hurudan gotikens byggnad
var beskaffad. Men i detaljer mötte
vissa och icke obetydliga svårigheter.
De i senare tid slagna, förut omtalade
hvalfven, som icke rättade sig efter
kyrkans pelare och således voro för
kyrkan fullkomligt främmande, utom att de
voro vanprydande, måste aflägsnas, men
huru skulle man rekonstruera de
ursprungliga, för så länge sedan
försvunna hvalfven? Den uppgiften synes
hafva blifvit löst på ett synnerligen
tillfredsställande sätt. Sidoskeppens hvalf
hafva bibehållits sådana de voro före
den senaste restaurationen, ehuru de icke
i stil öfverensstämma med karakteren
af det hela: i den eljes spetsbågiga
kyrkan hafva dessa hvalf och bågar
rundbågskarakter, men rundbågarna här
synas icke vara tidiga, hvilka småningom
blifvit aflösta af spetsbågar, utan tvärtom
sena, tillkomna på en tid, dà man icke
räknade så noga vid valet af
arkitektoniska former. Jag föreställer mig, att
dessa hvalf och bågar åtminstone
delvis kommit till stånd vid den
reparation, som började utföras under konung
Johan III:s tid. Att dessa hvalf blifvit
bibehållna, äfvensom att det mindre goda
förhållandet mellan bågsträngar och
kapitäl ej blifvit rättadt, synes mig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
