Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Sveriges modernaste diktare. Carl Jonas Ludvig Almqvist. Af Ellen Key
- IX
- X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var helt visst aldrig medveten om
huru han själf sålunda fördunklat sin
diktning eller förringat sitt lifsverk. I den
vidlyftiga brefväxling med familjen,[1] som
utgör en ännu obegagnad källa för en
fullständig biografi, har han aldrig erkänt
giftmordsförsöket, och ingen af hans
närmaste trodde honom ett ögonblick skyldig.
Grundtonen i hela brefväxlingen är ljus
och full af inre jämvikt, trots alla yttre
växlingar.
Utan tvifvel hjälpte fantasien honom
snart att se optimistiskt på sig själf och
och sitt rykte, att omdana det förflutna
och närvarande så, som han önskade, att
det skulle vara. Och när han drog sig
mot hembygden igen, månne icke denne
Hamlet i ljust hade lyckats för sig
alldeles göra om det förflutna, utplåna vanäran
och nära villan att en gång med heder
återse hemlandet? Tvifvelsutan var det
till dess strand, hoppet vaggade honom
med böljebruset ur Odyssén, denna
hemlängtans eviga dikt, hvilken var den sista,
hans döende händer omslöto.
Hans dotter hann ej komma till Bremen,
medan han ännu lefde. När hon kom,
hade den ende, som helt spränger gränser,
gjort den mot begränsningen kämpande
anden fri. Och så fullständigt hade den store
utjämnaren, den demokratiske panteisten
döden, gjort sitt verk, att dottern ej kunde
finna faderns graf, redd som den var
bredvid andra samtidigt jordade fattiglik. Sedan
kistorna uppgräfts, igenkändes emellertid
hennes fars, genom några purpurröda rosor,
dem sjukhusläkaren fäst på kistlocket,
emedan han sett, att när hans unga hustru
ställt dem vid den okände gamles bädd,
erhöllo den döendes blickar en glans af
underbar rörelse.
Äfven tillfälligheten är stundom en stor
symbolisk diktare.
X.
I Sverige vänta vi ännu på en litterär
återuppståndelse för Sveriges genom hans
lif och våra fördomar i oförstående gömde,
genialiske siare. Hur länge skall väl den
svaga människan få stå skymmande
framför den store diktaren?
Arvid Ahnfelt har i sin intressanta C.
J. L. Almqvist gjort ett mycket värdefullt
förarbete till en lefnadsskildring. Lysanders
Karakters- och lefnadsteckning är också
endast ett sådant förarbete. Det väsentliga
hos Almqvist har han nämligen, trots
ali grundlighet, allt djupsinne icke sett,
och hans bok lämnar sålunda ett nytt
bevis till många, att man måste älska för
att förstå. Den af Lysander utgifna
upplagan af Almqvists Valda skrifter kom
under 1870-talet, just då realismen hade
sin uppgift att utföra inom vår litteratur,
och det saknades många villkor för att
denna tid skulle tränga djupt in i den
förtrollade skogen.
I vår årtalsfirande tid gick det hundrade
åriga minnet af Almqvists födelse i Sverig
spårlöst förbi. I Tyskland däremot lamnade
Vossische Zeitung en intressant och
utförlig skildring af Almqvist, skrifven af
Ola Hansson, en skildring, som från en
tidskrift i Wien framkallade anmodan om
en essay öfver Almqvist. Och från
Finland, det land, där Almqvist ännu läses
på ett helt annat sätt än i Sverige, där
folkets större intensitet alltid skaffat
honom en djupare sympati, framför allt
sedan Runeberg blef hans hänförde
beundrare, kom också några minnesblad.
Topelius gaf nämligen i kalendern Svea för
1893 en skildring af sin egen ungdomliga
kärlek till Almqvist och Runebergs
ställning till honom. Och slutligen kom
kort efter, att jag i Norge gifvit några
antydningar om, att det icke blott där,
utan också i Sverige funnits ett stort
revolutionerande diktarsnille, från
Frankrike till den danske litteraturkritikern
Valdemar Vedel en anhållan, att han till en
stor fransk tidskrift skulle lämna en
[1] Denna stora brefväxling befinner sig i förvar
hos en af sönerna till generaldirektör Almqvist.
Hos doktor Artur Hazelius, hos L. J. Hiertas familj
finnas andra värdefulla brefsamlingår, liksom helt
visst ännu många bref hos efterkommande af
Almqvists vänner torde finnas att samla. Almqvists af
Mazèr målade oljefärgsporträtt — från 1830-talet,
Almqvists glansperiod — finnes på Skansen. Enligt
hans dotters utsago är det i alla afseenden den
yppersta bild af hennes far. Det är en afbildning
(efter direkt fotografi) af denna målning, som här
meddelas å sid. 418. En misskrifning har å sid.
419 framkallat ett vid korrekturläsningen förbisedt
fel, nämligen pastor i s. f. professor Gustavi (enligt
Ahnfelts monografi). Efter meddelande af bibl.
Wieselgren torde dock professor ej varit Almqvists
titel under Gustavi-perioden, utan endast Mr. Gustavi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0577.html
