Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf II Adolf. Af Harald Wieselgren. Med 22 bilder - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf ii adolf.
539
måste hafva, mera af brist på möjlighet
att där underhålla sina trupper, än för
att efterkomma den engelske
fredsmäklarens önskan. En af de holländske
med-larne besökte honom i lägret vid
Ples-kow, åtföljd af Axel Oxenstierna. De
fingo se åtskilligt af krigets rysligheter.
»Ingen tunga kan uttala, hvad här lides
af hunger», skrifver den holländske
ambassadsekreteraren i sin berättelse om
besöket. På färden från Pleskow till
Sta-reja Russa sågo de resande diplomaterna
ohyggliga ting. »Barn och hundar sletos
om döda hästar, människor ihjälslogos
och förtärdes.» — »Hvilket hjärta skulle
icke röras af medlidande.»
Den holländska ambassaden fick
sedan på gränsen mellan det af svenskarne
intagna Ryssland och det czaren
tillhöriga utstå köld och försakelser i långa
veckor, tillsamman med de svenske och
ryske underhandlarne och den engelske
medlaren. Under tiden hade Gustaf Adolf
och Axel Oxenstierna begifvit sig till
Finland, förhandlat med Finlands ständer
i Helsingfors (1616 jan.) och sedan
slagit sig ned på Åbo slott, dit ett bud
anlände från medlarne med begäran om
mildare fredsvillkor. Af hela
förhandlingen i Diderina blef emellertid endast tre
månaders stillestånd resultatet. Det dröjde
ett år ännu, innan ryssarne kunde
förmås att sluta en fred, som inrymde
svenskarne fast fot i deras gamle
novgorod-ske storfurstars land, och icke förr än
1621 var den därpå följande
gränsregleringen afslutad. Den holländska
ambassaden till fredsförhandlingen
1615-—16-återvände öfver Reval till Stockholm, där
Gustaf Adolf tog väl emot dem och vid
sista audiensen utdelade friherreskap till
den ene och adelskap till de båda andra
ambassadörerna samt begåfvade dem och
alla deras kavaljerer med gyllene kedjor
med konungens bild i medaljong. Då vi
här återgifva konungens porträtt, stuc-
Gustaf II Adolf. Kopparstick af Valentin
Staffansson Trautman (i616).
ket i koppar 1616, och den högtidliga
audiensen i rikssalen på Stockholms slott
den 22 juni s. å., efter den holländska
ambassadens »Journael», är det
tillbörligt att äfven låna journalens ord om
besöket.
Vid första audiensen, 11 juni, fördes legaterna
från borggården upp genoin två stora sköna rum,
behängda med mycket sköna, rikt guldvirkade
tapeter, in i ett tredje rum, som var än kosteligare
beklädt, där de funno konungen, stående under en
baldakin framför tronen, klädd i svart broderadt
satin, med svart sidenmantel, ty han bar sorg efter
sin morbror, härtigen af Holstein; på ett bord lågo
regalierna: en hatt med krona ikring, spira, äpple
och svärd, något längre bort stod konungens
uppvaktning; »och var K. Maj:ts person lång till
växten, af lekamen väl proportionerad, ljus till anletet,
som var något långlagdt, blond till hår, med
spetsigt skägg, något dragande i gult». Från
audiensen fördes • herrarne till den kungliga tafifeln,
hvarunder skålar utbragtes för de högmögende herrar
generalstater (det nederländska förbundsrådet), för
prinsarne af Oranien m. fl., hvarefter samspråket
fortsattes intill aftonen. En annan dag mötte de
konungen på Norrmalm. Han tog dem med sig
utom staden och lät dem öfvervara profskjutningen
af en kanon, visade dem sina fartyg vid
Skepshol-men (n. v. Blasieholmen) och bjöd dem till
kvällsmåltid i Kungsträdgården; »och där hölls stor fröjd
och lustighet . . . och det allt under den blå himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
