- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tredje årgången. 1894 /
571

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett minne från Gustaf II Adolfs likbegängelse. Af C. A. Ossbahr. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett minne från gustaf ii adoi.fs likbegängelse.

571

golf, bord och stolar öfvertäcktes med
pjuk, och i slottskyrkan breddes fint
kläde öfver bänkar och på golfvet, där
de furstliga personerna skulle taga plats.
För det kungliga likets beklädande hade på
änkedrottningens befallning hofskräddaren
Friederich Beijer den 6 april (1633)
uttagit svart gyllenduk, svart atlas till
kanter, böxsäckar och foder under tröjan,
holländskt lärft till strumpor, fyra dussin
gullknappar till tröjan, gullband, svarta
skrufsnören, silkesband till stöflarne,
cani-fas, dvelk etc. Denna dräkt — och om
en verklig dräkt, ej en svepning, är det
här tydligen fråga — tyckes dock ej
tillfredsställt änkedrottningen, ty redan den
18 juli fick Beijer förfärdiga en ny
»Klädningh till Höglofligh i åminnelse
H. S. M:tz Liek.» Med undantag af
»svart slett sammet» till byxor samt »svart
atlas snöre broderadhe till boxerna full
bremmedhe» har samma slags materiel
användts till denna dräkt som till den
förra, och de då uttagna gullknapparne
brukades här ånyo. Ännu en gång
tyckes liket emellertid blifvit omklädt, ty i
protokollet öfver gustavianska grafkorets
öppnande den 24 november 1744 säges
konungen vara svept i drap d’or med
brokig botten och med en rad små
emaljerade knappar tätt vid hvarandra fram
på bröstet. Knapparne kunna väl vara
de ursprungliga, men svårligen det
brokiga guldtyget.

För att sätta på konungens hufvud
inuti kistan hade i Hamburg förfärdigats
en slät guldkrona utan stenar. Denna
fann drottningen dock för enkel och
förklarade sig i bref till Axel Oxenstierna
vilja låta hämta ut rikskronan. Då
emellertid regalierna ej fingo föras utom riket,
strandade denna plan, och fast den
ny-gjorda kronan förbättrades med
drottningen tillhöriga pärlor, blef den troligen
ej använd och följde åtminstone
konungen ej i grafven, ty både drottning

och råd funno den omsider därtill
otjänlig.

Öfver liket lades ett täcke af fint
svart kläde med besättning af taft och
fransar och däröfver en hermelinsbrämad
mantel af slätt violett sammet; den inre
och yttre kistan kläddes med svart
sammet, och baldakinen gjordes af kläde och
neapolitansk taft.

För sin egen person lät änkedrottningen
förfärdiga sorgdräkter med kjortlar af svart
fin boy och lif af damast med silkesgalloner
samt skorosor af taft, och liknande dräkt
erhöll Hennes Furstliga Nåde Fröken
Kristina. På svenska regeringens bekostnad
lämnades fullständiga sorgkläder åt alla,
som stodo i hofvets tjänst, såsom
änkedrottningens sju hofdamer och kammarjungfrur,
elfva kammarherrar, aderton hofjunkare,
hofpredikanter, läkare, kanslister och
sekreterare, hela embets(handtverkare)-staten,
köks- och stall-staten, ända ned till den
lille hofdvàrgen, benämd Casper. Den
talrika betjäning, som åtföljde en Herman
Wrangel, Johan Banér, Carl Horn, Sten
Bielke m. fl., försågs äfven med kläder,
liksom en mängd pommerska hofråd och
ämbetsmän, som haft »omak för
drottningen», och slutligen de till Wolgast
hopdragna trupperna. Dessa bestodo af
öfverste Gabriel Kyhles regemente med 375
man, öfverste Johan Yxels med 333,
öfverste von Salsburgs med 558; 150 man
ur öfverste Axel Lillies regemente, kapten
Nils Krokoff med sina skyttar, 48
muskete-rare af Lifgardet och 32 H. M. drottningens
drabanter. De svenske prästmän, fyra
stycken, tyske etthundratvå, studenter tjugutvå
och djäknar sjuttiotre, som skulle gå med
i processionen, fingo nöja sig med
sorgkappor samt »trauerbindlar» om hattarne,
och denna senare prydnad var det enda
som bestods de i hertigarnes af Pommern,
Brandenburg och Mecklenburg samt
hertiginnans af Braunschweig tjänst varande
hof- och landtadelsmännen äfvensom offi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free