Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Litteratur. Harald Höffding. Af Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
— namnet är nog så välkändt för den
bildade publiken äfven här i Sverige, att
det är föga behöfligt presentera det med
dess officiella attributer: Professor i filosofi
vid Köpenhamns universitet, Dr phil. m. m.
— Två danske vetenskapens män,
tillhörande den lefvande generationen, hafva
onekligen utöfvat ett icke ringa inflytande
på den samtida svenska bildningen. Den
ene är Georg Brandes, den oförlikneligt
stridbare, banbrytande mannen längst fram
i spetsen, som fört in så mycket af
europeisk andlig kultur inom våra landamären,
och hvilken lärt oss, som kanske ingen
annan, huru den moderna människan ser
ut och hvartåt denna människas allmänna
lifsuppfattning tenderar. Den andre är
Harald Höffding, hvilken, äfven han, gifvit
oss psykologisk och etisk kunskap till lifs,
ehuru på ett annat sätt och efter en
metod, som väl ytterst får anses vara af högre
dignitet. Brandes har skänkt oss ett
lif-fullt raonografiskt galleri af virtuosmässigt
utförda totalbilder. Höffding, som bedrifver
sitt arbete inom den rena vetenskapens
sfer, har analyserat det allmänmänskliga
och gifvit oss en inblick i det komplicerade
system af psykiska funktioner, hvilket
närmare röjer sig i detta i viss mening dolda,
men likväl så reala något, som kallas en
människas själslif. Och han har härtill så
varit den rätte mästaren, att en mängd
svenske män och kvinnor villigt torde
erkänna, att de knappt kunnat önska sig
någon bättre lärare i lifskännedom och att
en god del af det, de veta om modern
vetenskaplig psykologi och etik, det veta
de just genom Höffding. Men den, som
en gång låtit sig undervisas af Höffdings
skrifter, bland hvilka hittills hans
Psykologi i Omrids paa Grundlag af Erfaring
och Etik, en Fremstilling of de etiske
Principer og deres Anvendelse paa de
vigtigste Livsforhold utgöra
hufvudarbe-tena, han drages ock med en säregen
sympati till den människa, som i dessa
nedlagt icke blott sina tankar, utan ock
åtskilligt af rik känsla och ädel hug.
Höffdings arbeten höra till dem, bakom
hvilkas blad läsaren ovillkorligen konstruerar
fram författaren och härvid danar sig en
människobild af lödigaste halt. Det är
ett par drag hos denna bild, hvilka äro
omisskänneliga. Det ena röjer en i ordets
fulla mening ren sanningskärlek, ett
lefvande intresse’ att, med fullkomlig
frigjordhet från ali dogmatism och utan några
som helst bitankar att rädda och bevara
allehanda vedertagna »eviga och
okränk-bara» sanningar, söka vinna kunskap om
verkligheten. Det andra återspeglar en
karakterens humanitet och finhet, hvarom
Björnstjerne Björnson gifvit det
vittnesbördet i en anmälan af Höffdings Etik,
att »Forfatteren er utvifvelsomt en af de
ædleste Personligheder ibland os».
Höffding är då en »übermensch» efter sin
fason, visserligen ingen variant af
intelligens-snobbtypen, men en bland de i viss me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
