Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Goethes värld. Af Ellen Key. Gartenhaus-tiden. Med 6 bilder - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN GOETHES VÄRLD.
7
så gudomligt, att jag sprang från ängen
om igen i vattnet.» Det är ej undantag
utan vanor han skildrar i raderna
Tauche mich in elie Sonne früh
Bad’ ab im Monde des Tages Mtlh . ..
Och slutligen fick vattnets
oemotståndliga lockelse form, och Der Fischer blef
det odödliga barnet af Goethes kärlek
till Ilm. Goethe lärde sig nu simma och
en kväll, när han sålunda »dränkte den
gamle Adams fantasier», skrämde han
en bonde till vild flykt genom att spela
vattengast. Först när Ilm var isbelagd,
•upphörde baden, men då gick han i stället
skridsko på ån eller än hellre på Schwansee.
Skridskogång blef raseri under Goethes
första vintrar i Weimar, och hela den
fina världen beundrade, helst om
kvällarne vid hornmusik och bloss, hans
löpning.
Från vattnet till ljuset och luften:
»Vårväder; alla träd i min trädgård
stå fulla af blom och doft i månskenet.
......Planterade ekar; härligt månsken
efter den skönaste dag......Stormigt
väder; stillhet i själen: solblinkar
däremellan. Oväntadt vårväder; på ett par
dagar grönt. Har blott vegeterat i ro
och renhet...... Våraningar. Tiden
flyter klar, ren, glad som vatten . . . .»
En majnatt sofver Goethe på sin altan
i sin blå kappa under storm, regn och
åska, och så godt, att sängen sedan
smakade illa; en annan majnatt njöt han på
samma altan (nu nedblåst) sofvande i
månskenet »alla himlens härligheter», hvar
gång han vaknade; ofta talar han om,
att han sof i trädgården. Ensamt dessa
vanor voro nog, för att Goethe skulle
anses omoralisk af filistrarne, för hvilka
ett par söndagspromenader om året
inneslöte all naturnjutning, medan Goethe,
som Lewes yttrar, »hängaf sig åt vatten
och luft, som om de varit laster.»
I regeln var emellertid Goethes
sofrum i vänstra gafvelrummet, det bortersta
af de fyra små kamrarne i öfre våningen;
mellan sofrummet och arbetsrummet
ligger det lilla förmaket. Under den vackra
årstiden var det Goethe en plåga, att
hans sunda natur kräfde mycket sömn;
han ville helst gå omkring hela natten på
skogsvägarne och ängarne omkring
Gar-tenhaus, där han, medan människorna
sofvo, såg älfvorna
......wandeln und singen
Und tanzen einen Traum.
II.
Aret om gör Goethe långa rid- eller
fotturer i Weimars omgifningar, umgås
förtroligt med folket och lägger deras
önskningar eller nöd på Karl Augusts
hjärta. Ena dagen finner man honom i
Apolda, där han i flera timmar blir »stekt»
vid en eldsvåda, vid hvars släckning han
så hejdlöst blottställer sig, att han sveder
fötter och ögonbryn; en annan dag se
vi honom i storm och regn bestiga en
bergtopp och dikta Rastlöse Liebe. Från
Kaltnordheim sänder han fru v. Stein
Meine Göttin, och på Ettersburgs höjder
sjunger han W ander er s Nachtlied. Kring
Ilmenau är det, som Karl August och
Goethe ställa till vilda nattliga ridter
och jakter, eller i bergsmansdräkter
dansa med bondflickorna och dessemellan
»regera:» t. ex. bese grufvorna eller
förhöra brottslingar, efter hvilket Goethe
»badar af sig orenligheten» genom att läsa
en grekisk skald!
På Kickelhahns höjd i
Ilmenauersko-garne uppfördes en liten hydda lik
Bor-kenhaus, där man ofta tog nattkvarter.
Från denna höjd, dit jag ej kom, lär
man blicka ned på ett grönt haf af
barrskogsbevuxna kullars våglinier. Och en
kväll, när Goethe säg ut öfver de i sep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
