Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Amatör-astronomi. Af N. V. E. Nordenmark. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö
N. V. F,. NORDENMARK.
periodiska stjärnfallen uppträda kan detta
bli ganska ansträngande och kräfva flere
samtidiga observatörer. Visa sig större
meteorer, bör äfven antecknas deras färg.
storlek och tidslängd. Vi meddela här
en förteckning på de större periodiska
stjärnfallen och deras radiationspunkter.
Januari 2—3 i Hercules.
April 9—ii i Lyran.
April 12 i Lyran.
Juli 25—30 i Svanen.
Augusti 8—12 i Perseus.
Oktober 15—23 i Orion och Oxen.
November 12—14 i Lejonet.
December 6—13 i Tvillingarne.
Ett mycket ymnigt stjärnfall, som står
i samband meel Donatis försvunna komet,
inträffar i slutet af november 1897.
En företeelse, som är synnerligen svår
att iakttaga, är skymningsfenomenet,
hvilket som bekant förorsakas af att solen
efter sin nedgång upplyser atmosferens
öfre delar. Man skiljer mellan den
borgerliga, som slutar, då man ej längre
kan tydligt se utan belysning, och den
astronomiska, med hvilkens slut
fullständigt mörker inträder. Skymningen är i
början utbredd öfver hela himlen,
upphör först vid de midt emot solen
liggande östliga delarne af densamma; ofta
bildar sig där under synnerligen
gynsamma omständigheter ett segment af
smutsgrå färg, begränsadt af ett rödt sken,
den s. k. motskymningen eller
jordskuggan. Denna dunkelhet utbreder sig så
småningom öfver hela himlen, och när
solen sjunkit tillräckligt djupt (vanligen
16°) under horisonten, inträder det
fullständiga mörkret. Man söker nu först
bestämma tiden när solen går ned, sedan
antecknar man, när motskymningen i
öster börjar visa sig, bestämmer så, när
den borgerliga skymningen inträder, då
man ej längre kan läsa utan ljus; den
slutligen viktigaste men äfven svåraste
observationen man härvidlag har att göra
är likväl bestämmandet af den
astronomiska skymningens upphörande; ur denna
kan man nämligen medels en enkel
räkning erhålla jordatmosferens höjd. Man
bör äfven noggrant anteckna himlens
farg, luftens tillstånd, om solrök visar
sig, temperatur och barometerstånd samt
vindens riktning och styrka. Intressant
vore äfven att erhålla observationer på
morgonskymningen, som anses vara
betydligt kortare.
Ett hos oss mycket sällsynt
astronomiskt fenomen är zodiakalljuset, hvilket
inom tropikerna visar sig regelbundet
hvarje morgon och afton, något som är
en följd af att skymningen därstädes är
kort och att ekliptikan (solbanan), i
hvilken det synes, bildar en stor vinkel med
horisonten. Det har formen af en
triangel, som hvilar med sin bas på
horisonten och sträcker sig längs ekliptikan
understundom ända till 700 efter
himlahvalfvet; till sin ljusstyrka liknar det
vintergatans sken. För dess förklaring äro
uppställda hufvudsakligen två hypoteser,
den ena att det vore en sol atmosfer, den
andra att det vore en meteorring kring
solen. • Ehuru den senare hypotesen är
den sannolikare, saknas dock ett
tillräckligt observationsmaterial för att kunna
afgöra, om den är sann. Om en
amatörastronom på våra bredder är nog
lycklig att bli vittne till detta synnerligen
intressanta fenomen, bör han därför
undersöka dess gestalt och läge, i det han
tecknar det å en stjärnkarta, dess
ljusstyrka, t. ex. jämförd med olika delar af
vintergatan, samt dess färg.
Till icke rent astronomiska
företeelser på himlahvalfvet, hvilka torde vara
att rekommendera åt amatörer, hör
norrskenet, om hvilket man ännu ej
egentligen med visshet vet mer, än att det är
ett elektriskt fenomen, och att det tyckes
stå i samband med vissa företeelser å solen
(solfläckarne). Norrskenet uppträder under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
