- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
57

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sekular-parentation i ordenskapitlet Den Svenska Pinden hållen öfver Stormästaren Karl Mikaël Bellman på hundrade årsdagen af hans död den 11 februari 1895 af Versmakaregesällen, tillförordnade extra ceremonimästaren och parentatorn Finke Finne. Teckning af G. Lindberg - Parentation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEKULARPARENTATION ÖFVER KARL MIKAËL BELLMAN.

57

C. D. af Wirsén:

Jag älskat månbelysta Djurgårdslunder.
Jag älskat skuggan där, när genomstungen
den plötsligt tycktes af en strålig lans,
och Rosendalsallén och löfskogsdungen,
där Framnäs log i stilla halfdagsglans,
och ekarne, som skådat sångarkungen
försänkt i drömmar se på fauners dans,
och framför allt den kulle, mörk och fager,
där månen gjuter på hans byst sin dager.

Finke Finné ; har mot slutet stått afvaktande
och orolig, tråder fram med sin krans:
Så är min tur då kommen! Store ordensbröder . . .!

Blir varse Schöldström och Levertin, som stå
afvaktande med sina kransar.

Förlåt! Finns någon kvar? . . . Det är mitt nit, som

glöder ... 1

Jag har förifrat mig. Herr Schöldström, var så god!
Och ni, herr doktor, med! — Säg fram er
versklenod!

Levertin och Schöldström krusa.

schöldström:
Jag är en ringa man i konstens stora tempel,
men jag min uppgift har: att gifva riktig stämpel
åt allt det ädla gods, som tiden sett förbi.
Jag älskar hvar detalj i en biografi,
hvar liten bagatell, hvart drag utaf personen,
som tiden redan glömt. — Hell Bellman där på

tronen!

Oscar Levertin:
Som uti stop från gamla dryckesklubbar
hans syner än vi se i våra glas,
se Astrilds nymfer i koketta stubbar
och Backi riddersmän i ystert ras.
Ty än vårt blod bak skjortbröst och korsetter
går varmt som bakom fiskbenslif och krås,
och än i Mälarstadens ljusa nätter
man käckt på Fredman och på Ulla brås.
Hvar maj än brinner klart på Stockholms himmel
Cytheres bloss i purprad aftonsky,
och öfver vårens ljusa Djurgårdsvimmel
blir Bellmanssångens trollglans evigt ny.

Daniel Fallström, skyndar fram:
Du unga, växande släkte,
stäm möte på Bellmans dag
och glöm att partier finnas,
din ovän i famnen tag!

Då skall du djupt i ditt sinne
förnimma en enda gång
den rätta återklangen
af Bellmans tjusande sång.

Finke Finné, stiger fram med glas i handen,
väntande och spörjande ser han sig omkring:
Hvar dröjer Heidenstam? Har han försummat festen?
Han, som vid Backi tåg är den förnämste prästen!
Han kommer icke. Nå — så må jag börja då
med min parentation. Vill Pinden ej förstå,
hur för ett sådant värf just mig man hittat på,

— se här förklaringen, och den är mycket simpel:
på lifvets haf jag går med vitterhetens vimpel

och kastas hit och dit af dygnets vind och våg
men rimmar oförskräckt och äger skaldehåg.
Ej ordensbröderns kif om Bellmans lif och seder
mig rör det minsta grand, — det kan jag svära eder!
Jag har ej renommé, som hindrar mig att härma
den store mästarn där.
Pekar pä Bellmans byst.

Och jag kan ej förnärma
det minsta vittra kryp med mina rim, gunås,
ty på hvar hylla stå de för enhvar att fås.
På grund af alla dessa dygder har det händt,
att jag, till hälften skald, till hälften en betjänt,
för hans triumfvagn där mig likt en åsna spänt.

Karl Mikael, du själf, där högt på piedestalen,
ju mer du finner mig som parentator galen,
dess mer du fröjdar dig, att Norden ännu har
sin gamla löjlighet och anspråksfullhet kvar!
Ödmjuka tjänare, I herrar kommendörer!
Dricker. Ropar åt fonden:
I Bröder, sägen till att man på kannan rörer"!

Alla dricka.
En sekelfest, där ej det bjuds på en pokal,
i Sverige, gudskelof, ej komma kan på tal. —
Dricker igen. Liten paus.
Ja . . . hm . . .! Vid sexton år jag lärde
Bellmans toner —
han sjöngs ju i kvartett af unga epigoner!
Om vi förstodo stort, hvad sången innebar,
det lämnar jag därhän, — men rörande det var,
då läppar utan fjun besjöngo Mollbergs dater
och höjde Ullas pris med blyga gosselater.
Dem renom allt är rent. Snart kände man sig hemma
i Bellmans glada värld och skötte raskt sin stämma,
och oskuldsfulla mör, som hörde Fredmans sånger,
de gnolade på dem — och visste ej af ånger.
Än mer — hvem af oss har ej i sin moders knä
re’n Gubben Noak lärt att taga ut från C?
Ropar:

Hell Ordensbröder! Skål!
Dricker.

Må andra akten börja!

— Från alla tusenden, som glädjas och som sörja
vid Bellmans sekelbår, jag har en hälsning fått

att bära fram i natt, förr’n stämningen förgått:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free