- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
58

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sekular-parentation i ordenskapitlet Den Svenska Pinden hållen öfver Stormästaren Karl Mikaël Bellman på hundrade årsdagen af hans död den 11 februari 1895 af Versmakaregesällen, tillförordnade extra ceremonimästaren och parentatorn Finke Finne. Teckning af G. Lindberg - Parentation - Efterspel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

FINKE FINNE.

— I Danmark Heibergs skugga vinkar gladt med

handen,

och Drachmann står så lång med Erik Bögh på

stranden,

själf Georg Brandes’ röst sig blandar i den kör,
söm danamännens lof till Nordens vingud för.
I Norge Dietrichson, i Tyskland ändå flera,
i Finland hundraden för Bellman pokulera.
Ja, från Amerika Longfellows ande svingar
sig öfver ocean och högt med Bellmans klingar.

Dricker med Pinden. Med ökad inspiration och
svetten i pannan :

— Var hälsad, jubelskald! Se, barnabarnen hicka
i tusenmila ring och stånda upp och dricka!

Du lefver än bland oss i loftal och förtal,
och Ulla går i kväll på Mosebackes bal.
Likt Greklands store du såsom en halfgud tronar,
den oss med Nordens sorg och Nordens köld försonar!
Jag saknar ord — hvad mer! — jag tager
Bellmans egne,

— han lånade ju själf, den store oförvägne.
Jag känner som musik och sång i hvarje sena,
och versen raglar yr och börjar på att skena.

Det har ljusnat öfver landskapet i fonden. Nu
blir det full dager med ens, landskapet med Tirsis
och Dafne framstår starkt, medan förgrunden förblir
mörk och Ordensbröderna, som vända sig om vid
pa-rentatorns utrop, småningom försvinna.

Re’n morgonrodnan syns emellan skogens toppar,
och daggen ligger sval på gräs och blad och knoppar.
Se, på de gröna fält hvad herdar och hvad lam!
Se, gamla Tirsis går med unga Dafne fram!
Se, hur vid källans brädd så munter han sig sätter
och hennes hjärta tar vid klang af klarinetter!
Se, vikens böljor re’n i morgonsolen glittra . . .
I luften klang jag hör af Bellmans egen cittra...!

Finke Finné försvinner, och det ljusnar äfven i
förgrunden.

EFTERSPEL.

Osynlig kör med ackompagnemang af cittra och
klarinetter. Det blir lif i snår och buskar; planen
befolkas med nymfer och fauner. Kör.
Klinga, klinga, klarinetter!
Väcken ur slummern upp den store Pan!
I de ljusa sommarnätter
hvilar han här på plan.

Hör hvad fjäsk i alla vinklar, vrår och buskar, snår

och öfverallt 1
Fader, fader Pan! Vak upp och tag gestalt!

Prospero springer fram, svingar sitt spö och
berör därmed Bellmansbystens hjässa. Det börjar röra
sig bland kransarna, och ur blommorna stiger
Bellman fram med sin cittra. Han ser sig omkring smått
förvånad, känner igen hvar han är och nickar. Tirsis
och Dafne resa sig. Nymferna och faunerna slå ring
kring Bellman på vördnadsfullt afstånd. Han nickar
gladt till dem, ler, knäpper på cittran, sätter sig och
ser väntansfullt upp åt viken i fonden. Plötsligt hör
han något, stiger upp och ser utåt viken. Sedan slår
han sig ned och sjunger:

Biåsen nu alla !
Hör, böljorna svalla,

åskan går.
Venus vill befalla
där Neptun rår.
Simmen, tritoner,
och sjungen, millioner,
Fröjas lof!

Svaren, postiljoner

i Neptuns hof! Como.
Se Venus i sin prakt!

Ulla Vinblad närmar sig stranden i en med
vimplar och blomster sirad båt, rodd af en triton i stor
solhatt, omgifven af änglar, delfiner, sefirer och
Pa-fos’ hela makt.

Kring henne hålla vakt
änglar, delfiner, sefirer och Pafos’ hela makt:
vattunymfer plaska kring

i ring. Como.

Fåglarna titta,
och fiskarna spritta

ur sitt rum.
Gastarna de sitta

på hafvets skum.
Vädrena susa,
sig böljorna krusa,

bugna ner.
Skyarna bli ljusa,

och solen ler. Como.

Venus på fältet är —
snäckan, som henne bär,
sirad med vimplar och blomster, den gula vassen skär.
En triton med solhatt stor

nu ror. Como.

RIDÅ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free