Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Karl Mikaël Bellman. Biografiskt utkast af Nils Erdmann
- 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha tidslynnets allmännare drag förenat
sig till en bild, där alla känna igen sig.
Härigenom är Bellman, lika väl som
Tegnér, förtjänt af det mycket
omtvistade namnet en nationalskald. Bellman
var såsom snille underlägsen Tegnér.
Som skald är han mera ursprunglig,
originel och lefvande. Han gjorde, som
Snoilsky säger i sitt poem Amaryllis,
gaf det flyktiga nu odödlighetsprägel.
Han band det i toner och ord
och fäste för sekler minuten.
I.
Han härstammar, som bekant,
genom föräldrarne till sin farfar från tyska,
till Sverige invandrade familjer.
Stamfadern var skräddare, stammodern
skräddardotter. Denna, Barbara Klein, en
mycket begåfvad kvinna, boksynht,
artistisk, ädel och religiös, äktade Martin
Bellman 1663. Den äldste af hennes
nio barn slutade som professor och gjorde
som informator för unge friherre
Flemming åtskilliga på den tiden vidtgående
resor. Han var icke blott i Tyskland,
Österrike och Nederländerna utan äfven
i England, Italien och Paris. Han ägde
en vacker röst och spelade med talang;
han var redan som gosse ovanligt musikalisk.
Drömmande och poetisk, skref
han tillika vers. Omtyckt för sitt behag,
sin känslighet och sin bildning, afled han
i november år 1709, troligen i förtviflan
öfver sin hustrus död.
Den äldre af deras söner, Jakob Martin
Bellman, ägnade sig åt handeln och
afreste till Spanien; senare blef han
anställd som svensk konsul i Cadiz. Jakob
hade sin faders känsliga karakter, men
vekheten är hos honom flyktighet eller
slapphet. Efter att hafva erhållit
åtskilliga varningar, därför att han så
lättvindigt skötte sitt konsulat, afsattes han
slutligen, då han ej ville bättra sig. Gift
med en rik spanjorska 1768, afled han
i San Lucar 1786.
Den yngre af deras söner kallades
efter fadern. Johan var skräddar Kleins,
hans farmors fars, namn, Arndt härledde
sig från »Arndts sanna kristendom», ett
arbete, mycket högt uppskattadt af fru
Barbara. Johan Arndt Bellman
tjänstgjorde i Kanslikollegium, därefter i kungl.
Slottskansliet som sekreterare. Först när
han tagit afsked 1763, belönades han af
konungen med värdigheten af lagman.
Johan Arndt Bellman, Karl Mikaëls
fader, ägde äfven begåfningen för musik
och var religiös. Begåfningen för
musiken öfvergick till hans son, jämte
professor Bellmans skaldeådra och
språkhufvud. Känsligheten och vekheten blefvo
hos honom svaghet; skalden var lika
slarfvig och lika opraktisk som hans
farbror.
Det mjuka, det hjärtegoda och
älskvärda i sitt väsen hade han fått i arf af
modern, fru Katarina. Dotter till en af
prästeståndets fullmäktige i riksdagen,
kyrkoherden Hermonius i Maria församling,
Stockholm, ägde hon en i hög grad
vinnande karakter. Hon omtalas som
en vacker och mycket behaglig dam,
öfverseende, mild, huslig och musikalisk.
Dessutom var hon ytterligt religiös och
höll konventiklar, något som ganska
starkt inverkade på sonen.
Äldst af 15 syskon — han antyder 21
— föddes han i sin faders gård nära
Maria kyrka, huset n:o 24 vid
Bellmansgatan på söder, år 1740 den 4 februari.
Tonen i detta hem var allvarligt religiös,
men umgänget med en hel del vittert
och lärdt folk, en Sahlstedt, en Carleson,
Nordenflycht eller Warmholtz, gaf det
en mindre ensidigt pietistisk prägel.
Gossen var redan tidigt utmärkt för sin
begåfning. Sju- eller åttaårig börjar han
skrifva vers och utvecklar en bestämd
fallenhet för musik. Han spelar med
stor talang farfaderns gamla cittra och
gör, då han får en ypperlig informator,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0096.html
