- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
86

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Mikaël Bellman. Biografiskt utkast af Nils Erdmann - 1 - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af denna färd var antagligen ringa. Dock
har den lämnat spår i ynglingens karakter.

Studentlifvet var i Upsala alls icke
pietistiskt. »O, beaux jours de ma
jeunesse!» skrifver Wallenberg, då han vid
mogen ålder tänker på denna tid, på
ungdomens pokulerande och Upsala tunnors
klubb. En fader, som har sin
femtonårige gosse vid högskolan, klagar öfver
hans spel, hans svordomar och kurtis,
hvarjämte han berättar, hur sonen och
andra ynglingar »använda sina odygder
om aftnarne och helt oblygt chikanera
folk af både akademi-staten och stadens
inbyggare». Man roar sig — skrifver en
akademikus i en tidning — med att
vandra omkring, maskerade och i flockar.
Man intränger i de hus, där det är
kalas, och skrämmer gästerna; ställer sig
bakom släden, ty det är kolmörkt på
gatan, hurrande, så att hästarne nära nog
»blifva rasande»; parodierar psalmer
utanför alla värdshus; sjunger och dricker öl
och spelar ibland brandvakt. Man ilar
från sitt kollegium till Hoppenstedt eller
Flodberg, tager hos dem ett rus — omtalar
en student — och håller en promotion,
där Backus får bli magister.

Så lefde man i Upsala 1759. Så
lefver till en del möjligen äfven Bellman,
och här träffar han den jämnårige
studenten Henrik Brandel, hvilken med sina
visor förebådar hans skaldskap.

Vare sig hans kamrater drogo honom
från boken, eller han icke passade för
vetenskapen i Upsala, nog af, han
lämnade inom kort universitetet. Allt hvad
han sedan minnes från dessa månader är
parodiskt — originele lärare, sådana som
en Meldercreutz, lustiga filosofiska
afhandlingar m. m., äfvensom de besynnerliga
disputationsakterna. Kanske var det
just här Bellman blef humorist; i så fall
voro icke hans studier utan nytta.

*



2.



Sommaren eller våren 1759 finna vi
unge Bellman på återresa till Stockholm.
Redan den 27 juni anställdes han i banken.
Där blef han inom kort smittad af
tidens sjukdom, d. v. s. af lystnaden
efter njutning och af partifeber.

Hattarne dominerade genom mutor
och tyranni, belönade sina vänner och
straffade sina fiender. Borgmästaren
Renhorn, en af partiets chefer, härskade som
en oansvarig despot öfver hela Stockholm.
Han införde ett polis- eller rättare ett
spionsystem, hvilket hade till följd ett lismande
skrymteri. Man anade nästan öfverallt
hemlige rapportörer; man kände sig icke
säker, ej ens i sin familj; man vågade
ej ett ögonblick lyfta litet på masken.

Bellman hade växt upp under trycket
af denna luft. Morfadern var en ifrig
och särdeles slug politiker. En af hans
många faddrar, riksrådet grefve Gyllenborg,
tillhörde, som bekant, hattarnes
främste män. Ynglingen hade tidigt, 1756,
visat sig vara hatt i en strof, som han
publicerat. Denna, som rörde deras organ
Ärlig Svensk, behöfver dock icke
angifva hans politiska karakter. Den kan
äfven vara uttryck för hans belåtenhet
med en skrift, som ofta i mera opartiska
drag gjorde sina angrepp mot den hos
båda partierna rådande korruptionen. Bellman
var ännu väl ung att tillhöra en
fraktion, och när han vid 17 år utgifver
en satir, angriper han egentligen
skrymteriet och den förställning, hvilken genom
partiernas envälde blifvit kronisk. Han
visar oss, hur man afslöjar dessa masker,
som gå omkring, hur människan på sin
väg är omgifven af bedragare, och hur
hon till sist själf tvingas att bära mask.
Kort sagdt, han låter bildens universela
drag erhålla en för tiden kännetecknande
färgton.

I Upsala blir han vittne till samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free