Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Mikaël Bellman. Biografiskt utkast af Nils Erdmann - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af denna färd var antagligen ringa. Dock
har den lämnat spår i ynglingens karakter.
Studentlifvet var i Upsala alls icke
pietistiskt. »O, beaux jours de ma
jeunesse!» skrifver Wallenberg, då han vid
mogen ålder tänker på denna tid, på
ungdomens pokulerande och Upsala tunnors
klubb. En fader, som har sin
femtonårige gosse vid högskolan, klagar öfver
hans spel, hans svordomar och kurtis,
hvarjämte han berättar, hur sonen och
andra ynglingar »använda sina odygder
om aftnarne och helt oblygt chikanera
folk af både akademi-staten och stadens
inbyggare». Man roar sig — skrifver en
akademikus i en tidning — med att
vandra omkring, maskerade och i flockar.
Man intränger i de hus, där det är
kalas, och skrämmer gästerna; ställer sig
bakom släden, ty det är kolmörkt på
gatan, hurrande, så att hästarne nära nog
»blifva rasande»; parodierar psalmer
utanför alla värdshus; sjunger och dricker öl
och spelar ibland brandvakt. Man ilar
från sitt kollegium till Hoppenstedt eller
Flodberg, tager hos dem ett rus — omtalar
en student — och håller en promotion,
där Backus får bli magister.
Så lefde man i Upsala 1759. Så
lefver till en del möjligen äfven Bellman,
och här träffar han den jämnårige
studenten Henrik Brandel, hvilken med sina
visor förebådar hans skaldskap.
Vare sig hans kamrater drogo honom
från boken, eller han icke passade för
vetenskapen i Upsala, nog af, han
lämnade inom kort universitetet. Allt hvad
han sedan minnes från dessa månader är
parodiskt — originele lärare, sådana som
en Meldercreutz, lustiga filosofiska
afhandlingar m. m., äfvensom de besynnerliga
disputationsakterna. Kanske var det
just här Bellman blef humorist; i så fall
voro icke hans studier utan nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
