Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Danska konstnärer från 30-talet. Minnen och intryck af Helena Nyblom. Jörgen Sonne. — Peter Christian Skovgård. — H. V. Bissen. — Fritz Vermehren. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSKA KONSTNÄRER FRÅN 3 O-TALET.
IO9
den väl. Numera känner man sig nästan
mest intresserad af hans studieteckningar
efter växter samt af hans förgrunder, där
hans samvetsgranna, säkra förmåga har
gjort noga reda för de olika trädens,
buskarnes och blommornas karakter.
Hans stora kol-kartonger — i privat
ägo — äro också af betydande förtjänst.
Han hade stark uppfattning af
terräng-linier, olika planer, af de olika trädens
Den själländska naturen är ingen
pittoresk natur. Det är en rik,
blomstrande, härlig natur att lefva i, den
flyter af mjölk och honung, med gröna fält,
gröna ängar och gröna, gröna skogar
i oafbruten fortsättning. Så rika,
skuggande och nästan idealt vackra bokträden
än äro, verka de något enformigt i de
stora skogarne, där ofta alla träd äro nästan
lika stora, af samma form och grenfall,
Alléen vid Vagnserup (Sjælland). Oljemålning af Peter Christian Skovgård.
grenar och löf-formationer. Dessa stora
kolteckningar göra ofta verkan af färg
genom det sätt, hvarpå Skovgård
användt materialet oeh fått kolet att
förtona sig i olika valörer.
Skovgårds färg är däremot rätt
prosaisk och tråkig. Ett par af hans större
taflor i målningssamlingen i Köpenhamn
verka nästan som oljetryck och höra till
hans svagare arbeten.
Däremot äro hans skisser saftiga och
glada i färgen och göra ett mera lefvande
intryck.
och där ingen markvegetation finnes. Det
är ljuset och luften, som måste framkalla
förändringarna och motsättningarna, och
för att aflocka denna välmående natur
känsliga ögonblick fordras ett poetiskt sinne,
hvilket —- som t. ex. Lundbye — icke
väljer det fetaste och bästa, utan uppsöker
det förbiseddas och det glömdas poesi.
Skovgård målade helst Själlands rika
trakter, och han var ingen poetisk natur.
Han var en duktig, ärlig, samvetsgrann
tecknare och målare, men han gaf aldrig
stämningar; han gaf fakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
