Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - I Kungsmarken. Af Paul Rosenius. Med 6 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
PAUL ROSENIUS.
till och uppmuntrade honom. Vi hörde
ett pipande, och när Tells nos åter
syntes, satt i den en ihjälbiten åkersork.
Vi höllo undan hunden och gräfde oss
in till det lilla boet, som var fullt af
små nakna rosenröda ungar med blå
nosar och ännu ej öppnade ögon. Vi
bäddade åt dem i portören för att taga
dem med oss hem och »uppfostra» dem.
Där marken sänkte sig mot bäcken
gjorde vi halt och kastade oss i gräset.
En vipa flög upp från den sumpiga mär-
lor surrade, blommor doftade.
Gräshoppor af alla färger togo fart från
grässtråna och skuttade lusteligen kring våra
hufvud. När vi lyfte våra ögon, tecknade
sig mot den mjölkblå himlen allehanda
gräsväxters ax och vippor, »hästfiblans»
stora pomeransröda blomhufvud,
prästkragar, glänsande solögon och vilda
syrors rödbruna blomsamlingar. Därunder
kommo klöfver, blåklockor, johannisört,
svafvelgult hökblomster, gökörten,
kärringtänder och marinblått jungfrulin.
ken vid bäckenutvidgningen och flög
under klagande och ilskna läten och slog
efter hunden. Längs bäcken drog fram
en buffelhjord eller — mindre fantastiskt
— en samling kor med benen svarta
efter vadande i gyttjan. På motsatta
höjden gingo råkor och plockade mask,
och en massa ungstarar höjde sig
plötsligt från marken och svärmade i en tät
flock bort öfver tufvorna.
Vi lade oss på magen och borrade
ansiktena djupt ned i grönskan. Solen
stekte på våra baksidor, flugor och hum-
En liten ängsfjäril med himmelsblå,
metallskimrande vingar vaggade sig fram
i aromen kring blommorna. Där fanns
också en liten flugliknande fjäril med
stora blodröda fläckar på svarta vingar.
Ett stycke ifrån oss satt i
blomflocken på en umbellat en buskskvätta.
Stjärten slog betänksamt upp och ned
och ett ängsligt klagande, kort lock
hördes. Längre bort satt en tung kornsparf
med mat i näbbet, väntande på tillfälle
att få obemärkt hoppa ned till sina ungar.
När vi så legat en stund, gingo vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
