- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
115

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - I Kungsmarken. Af Paul Rosenius. Med 6 teckningar af Bruno Liljefors

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i kungsmarken.

ned åt bäcken. Den bildade denna tid
af året till stor del en i dagen liggande
gyttjebädd. Där slog ältgräset sina
ref-vor öfver gyttjan. Kabbalöken, saftig och
glänsande, stod i frukt, och kråkklöfvern
hade just slagit ut sina dystert
lefver-bruna blommor. Men längre ut växte i
vatten strätteblad och fräken likt
granskog i miniatyr. Och på andra sidan
blänkte ett bredt bälte af öppet vatten,
som kunde ligga så innerligt vackert,
speglande himmelns blå, brytande sig mot
ett violettbrunt band af simmande
flodgräs.

Men bäcken trängde åter ihop sig
längs ett stengärde, som inhägnade
»Furulunden», en samling af sju eller åtta
furor, som med sina höga nakna stammar
och små sammanbakade kronor på långt
håll liknade en liten palmoas midt i
öknen. Där bäcken smög sig förbi
sten-gärdet för att komma undan bland
starrgräs och säf, där hade man hopat några
större stenar, öfver hvilka man vadande
kunde komma öfver till backsluttningen
på andra sidan. För att komma öfver
här drogo vi af oss strumpor och skor
och kaflade upp byxorna högt öfver
knäna. Sen ville det till att gå stadigt
på de under vattnet liggande, af
vattensnäckornas och iglarnes promenader än
mera slippriga stenarne. På en större
torr sten slogo vi oss ned med benen i
vattnet. På den gula näckrosens blad
låg tätt med larver af en skalbagge, och
vände vi bladen, satt fullt med
hästig-lar på baksidan. I vattnet simmade
»fioler», och röda spindlar rullade likt
eldfärgade klot fram öfver stenarne på
bottnen. På vattenytan arbetade sig
sländlarver mödosamt fram medels
slingrande ryck på stjärten. Men öfver
vattnet lefde sländorna ett rastlöst lif. Där
funnos sådana af alla färger och af hvarje
storlek. Där flögo sländor med den
långa smala kroppen tvärrandig af svart

115

och himmelsblått och med vingar som af
finaste sorgeflor och stora hemska
figurer med metallskimrande ögon, stora som
ärter, kroppen brokig af brunt och
bländande hvitt och stora bruna vingar. Där
kom en slända, farande som en pil; med
ett höll hon inne, och vingarne syntes
som ett knappt märkbart dallrande af ett
fint nät; åter susade hon i väg, höjande
och sänkande sig öfver fräkenskogens
toppar och grodnatens hvita blommor;
så hände det, att hon råkade samman
med en individ af samma art, och de
två växte ihop till ett litet luftskepp.
Och bort öfver bäckens alla blommor,
utan mål, kanske mot solen, gick i yrande
fart sländornas bröllopståg.

Dagen hade skridit fram och våra
magar pockade på sitt. Vi drogo alltså
in i »Furulunden», och därmed skulle
dagens lilla äfventyr begynna.

Bredvid furorna slogo vi läger. Röck
och väst aflades och den stora portören
öppnades. Den stora portören, ja. Den
förtjänade sitt eget kapitel och ett varmt
loftal. Jämförelsevis sällan på den tiden
härbergerade den, hvad bleckslagaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free