Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Litteratur. Finlands yngre finska litteratur. Af Werner Söderhjelm. Med 8 porträtt efter original af Albert Edelfelt, Eero Järnefelt och Louis Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS YNGRE FINSKA LITTERATUR.
I25
bakgrund tjärbåtarnas egendomliga färder
från Uleåträsk till Uleåborg och utmärker
sig, ehuru alldeles konstlöst komponerad,
för en förträfflig psykologisk observation.
Den sistnämda gruppen bildar ett slags
öfvergång till det högsta stadiet af vår
nutida finska novellistik. Sedan barndomen
stående i beröring med folket, vända sig
äfven dess representanter, efter att vid
universitetet eller på annat sätt hafva vidgat
sin litterära synkrets, först till
folklifsskil-dringen. Större och utvecklingsförmögen
talang, mångsidigare intressen och allvar i
arbetet låta dem dock snart leda
folklitteraturens friska källsprång in på konstens
blommande mark. De ösa allt fortfarande
ur dess ymnigt rinnande källa men öppna
därjämte fältet för strömmar från andra
håll. Och sålunda bära de upp den
egentliga konstnärliga berättande litteraturen hos
oss och förmedla det nationela innehållets
befruktning af högre upparbetade former.
På antydt sätt har också Juhani Aho
börjat. Uppvuxen i hjärtat af Savolaks,
fann han sig där midt i en omgifning af
ypperliga objekt för sin gryende litterära
talang och försummade ej att begagna dem.
Men han nöjde sig icke med de allra
vanligaste typerna. Ett förträffligt psykologiskt
omdöme lät honom sålunda välja
Marknadskarlens egendomliga, slarfviga, nästan
genialiska och dock så genuina gestalt, och
med sin känsliga humor gaf han i
Järnvägen en utomordentligt rolig och originel
»historie om gubben och gumman, som icke
sett den förr», deras fantasier om hur den
skulle se ut — som en ångbåt på hjul —
deras undran och häpnad, när de sågo den,
och deras stridiga känslor, när lokomotivet
slutligen satte af med dem. Också det
således en kulturbild och på ett alldeles
öfverlägset sätt återgifvande en visserligen
mindre allvarlig, men ytterst karakteristisk
sida af civilisationens effekt i våra
primitiva förhållanden. Liksom »Järnvägen»,
skildrar också Då far köpte lampan
allmogens förvånade känslor gentemot en ny
kulturprodukt; men denna lilla skiss, som
fått ett klassiskt anseende i vår
barnlitteratur, höjer sig på samma gång, allt i den
enkla ramen, till ett dityrambiskt
lofsjun-gande af upplysningens seger öfver mörkret.
Ord och bild, 4:de årg.
Juhani Aho. Oljemålning af Albert Edelfelt.
Kanske skönjes där i »Järnvägen» ätven en
strimma af vemod öfver att
ursprunglighetens poesi med kulturens inbrott så ofta
förflyktigas; åt detta vemod har diktaren
senare gifvit ett tydligare uttryck i den
vackra »spånan» ’Den gamla båthamnen’.
Och i sin nyaste novell, Fredlös, har han
åter snuddat vid samma tema, ehuru i en
annan form. Där kommer kulturen med
hårdhandskarna, gör intrång i den
enskildes rätt och tar af honom det sista han
har: järnvägslinjen går öfver Junnus,
enslingens stuga, som han byggt åt sig i
ödemarkens fred, och ett sandtåg kör öfver
hans ko. Det är samma synpunkt som hos
en och annan af allmogeförfattarne, men
tendensen är här mildrad, ty episoden är
till blott för att ge Junnus karakter och
öde skarpare ljus.
Från bönderna går Aho öfver till
landsbygdens halfherrskap och herrskap. Patro7i
Hellman, procentaren, bondplågaren och
djurplågaren, är också en tacksam och lätt
igenkännlig typ, kanske i sina
karakteristiska egenskaper icke mera finsk än hvad
som helst annat, men väl genom den skarpt
markerade inhemska kolorit, författaren lagt
öfver honom och hans omgifning. Därefter
kommer landtprästgården med sina enkla
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
