Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Litteratur. Finlands yngre finska litteratur. Af Werner Söderhjelm. Med 8 porträtt efter original af Albert Edelfelt, Eero Järnefelt och Louis Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 28
WERNER SÖDERHJELM.
Santcri Ingman. Teckning för »Ord och bild» af
Louis Sparre.
sådan knappast någon annan af
konstnovellisterna hade förfogat öfver, och tillika
med en verkligt artistisk måtta i
framställningen. Denna måtta har Reijonen för
öfrigt icke alltid kunnat hålla. Några af
hans karrikatyrer ur folklifvet skulle vara
mycket lyckade, om färgläggningen vore
mindre intensiv. Dock finnas undantag,
såsom t. ex. en alldeles öfverdådigt väl
gjord historia om en kapplöpning, där mot
en allvarsam bakgrund -— den moraliska
depravation, som denna »kulturprodukt» för
med sig — äro ställda några mycket
karakteristiska typer, hästskojare och andra,
samt några väl träffade situationer.
Behagligt berättar Santer i Ingman i
sin samling Iltaptihteeksi, ’För
kvällsskymningen’, små novelletter med stoff ur
folklifvet, småstadslifvet, skolungdomens och
studentens värld. Han är en ytterst rörlig
stilist, icke utan en släng af jargon,
godmodigt humoristisk och oförargligt
skämtsam, vekare och sensiblare än de andra,
men han har icke Ahos konstnärliga
helhet eller Reijonens djup.
Hans specialitet är »backfisch »
psykologi. Jag påminner mig ett par skisser,
i hvilka han mästerligt sonderat den. En
skolflicka är vådligt förälskad i en man,
han råkar emellertid att vara hemligt
förlofvad med hennes äldre väninna, åt hvil-
ken hon förtrott sin hjärtesorg, och när
eklateringen sker, rasar hon öfver det
ig-nobla bedrägeri, som de båda öfvat mot
henne, författar ett storartadt bref till den
trolöse, men lugnar sig, innan hon lägger
det i postlådan. I den andra skissen för
han oss till ett inackorderingsställe, öfver
hvilket en ytterst dyster stämning för den
dagen hvilar. Studenterna smyga sig
småningom ut, men flickorna bli kvar och ge
sina tårar fritt lopp, och man får reda på,
hurusom all denna gränslösa jämmer har
sin grund i att Elsa gifvit korgen åt
landt-mätaren. . . och flickorna filosofera med
sorgtungt allvar öfver hur det är djupt
tragiskt här i världen — att det var honom
hon inte kunde älska, när hon ändå kunde
älska huru mycket som heist — och så
vidare. Dessa bagateller äro mycket lustigt
berättade. Men med »den svanslösa
kalfven» har Ingman i alla fall gjort största
lycka. I en småstad existerar ett
tryckeri, men ingenting att trycka.
Aktionärerna hitta då på att låta författa en
abcbok och beställa bilderna från Tyskland.
Men när klichéerna komma, finnes där en,
på hvilken diverse djur uppträda och bland
dem en glad kalf, galopperande i full sträck
med svansen i vädret. Denna attityd
framkallar sedlig indignation, och man är
betänkt på att aflägsna hela den
förargelseväckande kroppsdelen. Öfverläggningarna
härom låta författaren slösa med rolig satir
öfver de i alla möjliga nyanser framställda
anständighetsvännerna. — Ett lyckligt fält
har Ingman för sin talang funnit i de
trefliga skildringarna »Från reservkasernen a
af våra otympliga finska bondgossars
militära vanskligheter. Med sin senaste bok
Juho Vesainen, ’En bondehöfding’, har han
brutit väg inom den finska litteraturen för den
historiska romanen — ty tidigare har ej
Topelii exempel manat till efter följd.
Berättelsen rör sig om gränsstridigheterna mellan
finnar och ryssar uppe i höga norden, tiden
är 1500-talet, ämnet är fängslande ehuru
något ytligt behandladt, men författaren
har på ett öfverraskande sätt visat sig
mäktig af konstnärlig sammanhållning och
historisk framställning.
Fru Minna Canth har egentligen sin
plats inom den dramatiska litteraturen, men
utvecklar också inom den berättande en
stor och uppburen produktivitet. Måhända
känner läsaren hennes egendomliga utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
