- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
151

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Goethes värld. Af Ellen Key. Goethehaus i Weimar. Med 9 bilder - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN GOETHES VÄRLD. I47

så ypperlig i sin starka realism, att man
antagit den vara af Houdon.
Tillsammans göra de båda bysterna ett
oförgätligt intryck af det djup, som skiljer en
intelligens från en genius.

Vid alla de andra många
Goethepor-trätten (i olja, pastell, miniatyr, i marmor
och gips m. m.) skall jag ej uppehålla
mig. På gamla dagar skämtar han själf
öfver att i hans ungdom brydde sig icke
målarne utan flickorna om hans ansikte;
nu däremot

Zu haben bin ich, wie der alte Fritz,

Auf Pfeifenköpfen und Tassen,

Doch die schönen Kinder, die bleiben fem.

Med anledning häraf bör endast
nämnas det lilla konstverk, hvilket
framställer den gamle Goethe i nattrock på
en kopp af sachsiskt porslin, det porträtt,
samtida förklarade vara likast af alla;
ett omdöme som vittnar för likheten
äfven hos Stielers porträtt, ty den utsökt
fina miniatyren har samma typ som
oljemålningen, men är mer liffull i uttrycket.

Från Junorummet ser man en fil af
rum öppna sig. Det man först kommer
in i är helgdagsmatsalen, med gula
väggar till bakgrund för en mängd
intressanta porträtt. Där ser man Karl August,
hvars lilla korpulenta kropp inneslöt själ
nog för att åt Goethe bereda en större
inre frihet och en lugnare tillvaro, än
han under denna tid kunnat njuta någon
annanstädes i Tyskland. Där ser man
Junkers härliga pastell af Frau Rath i
medelåldern, ett porträtt, som visar, att
Goethe ärft mer än sin froli Natur och
Lust zu fabuliren från mödernesidan.
Där finnes ett porträtt af Christiane och
hennes son, mycket mer karakteristiskt,
än det här meddelade, hvars original
synes öfver flygeln i Junorummet. I
porträttet med sonen, är den banala, milda
rundheten borta; ansiktets kraftiga,
antika typ, de rika, på skuldrorna
nedfallande lockarne, allt motsvarar ett sam-

Christiane Vulpius.
Oljemålning i Goethehaus.

tida uttryck om henne: att hon liknade
en ung Dionysos. Dionysostypen finner
man ock på det porträtt af Christiane,
som Goethe ritat. Ej blott af henne, som
blef hans hustru, utan också af den kvinna,
han i hemlighet kallade sin maka, och
af den, som öppet bort blifva det, fru v.
Stein och Corona Schroeter, har Goethe
gjort blyertstecknningar.

Efter matsalen komma i följd tre
mindre rum, alla med grå väggar och
nästan utan andra möbler än de enkla
skåp och montrer, hvilka innesluta en
del kuriosa, men framför allt de bronser,
kaméer, medaljer, vaser, majolikatallrikar,
plaketter m. m., hvilka beredde Goethe
hans dagliga fröjder. Kring väggarne sitta
de handteckningar, etsningar, gouacher,
sepia- eller rödkritsbilder af tyska, franska,
italienska konstnärer, hvilka föranledde
de innehållsrika samtalen öfver konst
med Eckerman. Det var först i Italien,
Goethe fick klart för sig, att hans djupa
kärlek till, hans utomordentliga fina
förstående af konst icke inneburo motsvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free