Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Goethes värld. Af Ellen Key. Goethehaus i Weimar. Med 9 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN GOETHES VÄRLD.
I47
men och trots att han i djupare mening
aldrig förstod den mognade Goethe —
förblef hans broderlige vän, kom sålunda
hit upp för att få en ostörd pratstund.
Deras enskilda umgänge var ständigt
prägladt af den kamratlikaste förtrolighet,
— sålunda duade de hvarandra alltid
mellan fyra ögon — så att, när den gamle
Goethe en gång, i Ludvigs af Bayern
närvaro, anslog en cirklad hofmannaton,
utbrast Karl August: macfi keine Fratzen,
alter Kerl! Schiller fick, när han ville,
störa Goethe här uppe, och här var det
vännerna, sedan de vårvintern 1805 båda
varit så sjuka, att de befarat att ej återse
hvarandra, möttes som konvalescenter, och
ingendera hade ord för sin rörelse, utan
endast kunde uttrycka den med en
innerlig kyss. Här var det man efter Schillers
snart därefter timade död hörde Goethe
—• den »kalle» Goethe — gråta som ett
barn öfver att hans »halfva lif» tagits
från honom. Och lång tid efter vittnade
dessa väggar, att den annars så
verksamme Goethe, oförmögen af arbete,
endast hängaf sig åt en tomhetskänsla, som
intet kunde fylla.
Sofrummet är föga större än bilden
visar; det enda, man ej ser af detsamma,
är fönstret, midt för sängfoten.
Från-sedt kransarne, är allt här som den
22 mars 1832, ända till den trasiga
mattstumpen vid länstolen. Länstolen
— en för Goethe nästan brydsamt
bekväm möbel — kom dit under hans
sista lefnadsår; bredvid den står ett bord
med den porslinsservis, ur hvilken han
drack morgonkaffe eller chokolad.
Väggarne äro gröna i det lilla sofrummet,
och träden i trädgården utanför fönstret
bildade om sommaren de små rutornas
naturliga förhänge.
Det var icke blott Schillers, det var
nästan alla sina vänners och sina när-
Sofrummet, där Goethe dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
