Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Goethes värld. Af Ellen Key. Goethehaus i Weimar. Med 9 bilder - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN GOETHES VÄRLD.
I47
Nur wo du bist, sey alles, immer kindlich,
So bist du alles, bist unüberwindlich.
När den unge Goethe som den
yppersta af gudarnes gåfvor prisar sin
förmåga att njuta hvarje dag i millioner
moment och sålunda omdana den till en
liten evighet; när den gamle Goethe låter
sin Faust finna lifsvishetens summa i en
daglig eröfring af frihet och lif,
hvarunder hvarje ögonblick blir så skönt, att
han ber det stanna sin flykt; när samme
åldrade Goethe slutligen som
utvecklingens högsta kraft nämner das ewig
weib-liche — då har han med alla dessa
uttalanden, liksom i nyss anförda strof,
gifvit uttryck för den antika lifskänslan, dess
förmåga af hänsjunkande i ögonblicket,
af att vara omedelbar natur, som den
moderna människan förlorat. Om henne
gäller i högsta grad Pascals ord, att
människorna äro upptagna antingen af det
förflutna eller det kommande, men sakna
allt sinne för det närvarande, hvilket de
endast behandla som medel för ett nästa
och sålunda aldrig lefva, blott bereda sig
att göra det, alltid hoppas på lyckan och
aldrig njuta den.
Men »den siste homeriden», Goethe,
han har framför allt rätt att nämna sig
så, emedan han själf är en antik
natur, med den obegränsade förmåga af hel,
stor hängifvenhet åt det närvarande, genom
hvilken ensam lifvet meddelar sin fullhet
och sin styrka. Goethe är den
oöfvervin-nelige, därför att han lärt sig hämta
sina tillgångar ur den naturgrund, till
hvilken man alltid ytterst är hänvisad, sin
egen personlighets naturgrund och ur
dennas förmåga att i sig upptaga och
förarbeta lifsförnimmelserna.
Naturgrund och lifsåskådning,
lifser-farenhet och lifsverk äro hos Goethe ett
enda stycke, såsom hos ingen annan stor
ande. Hela hans tillvaro är därför en
uppenbarelse om innebörden af den mo-
Ord och bild, 4-.de årg.
nism, den helhetsförnimmelse, som en gång
torde komma att omfattas som
mänsklighetens världsförklaring.
All Goethes verksamhet —
ämbetsmannens, naturforskarens, diktarens —
medverkar att hos honom dana den
helhetssyn öfver tillvaron, den syntetiska
uppfattning, för hvilken alla företeelser
»blifva toner i en enda stor harmoni».
Han blir allt mer genomträngd af
utveck-lingsidéen och ser huru ur denna lag
såväl friheten som sedligheten, som
sanningen, som skönheten följa med
naturnödvändighet. Genomträngd af denna
naturnödvändighets majestät, är Goethe
likgiltig för hvarje religiös trosform men
brinnande af religiös ifver att allt mera lära
sig i tillvaron se Gud. Det är denna
»naturalism», som är Goethes öppet bekända,
kätterska religion; den genomtränger alla
hans verk och alla hans handlingar, den
för honom till ett allt djupare förstående
af naturens stora förlopp och af
människo-lifvets stora, enkla grundformer, båda ett
uttryck af samma eviga lagar.
Men Goethe ser, att dessa lagar
innebära en allt högre utveckling, och ända
in i det sista — i det bref Goethe skret
till W. v. Humboldt veckan före sin död —
är det denna utveckling, som sysselsätter
hans tankar, jämte den nyss framhållna
om personlighetens spontana
kraftutstrålning, hvilken kulturen kan rikta men
aldrig skapa. Allt, som personligheten
utifrån upptager och förarbetar, gör aldrig
intrång på den äkta geniala
personligheten, skrifver han; »denna bibehåller
alltid sin grundbestämning, sin karakter».
Goethes karakter uppenbarar just sin
geniala egendomlighet i denna hans förmåga
att förblifva omedelbar natur, under en allt
högre kultur af denna sin natur. Under
hela hans lif är för Goethe hans
världsrykte ett det lättaste fjun i luften, som
han blåser undan för att icke skymmas
i sitt värf: att, som konstnären mejslar
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
