- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
168

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Marskalk och Madame »Sans-Gêne». En historisk vidräkning för dagen. Af Paul Meijer Granqvist. Med 1 bild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i68

PAUL MEIJER GRANQVIST.

nybakade aristokratiens försök att förmå
honom att genom skilsmässa undanskaffa
denna odrägliga, ständiga, lifslefvande
predikan om det »obskura» ursprunget.
Och å andra sidan höra de båda
makarne tillsammans äfven i de egenskaper,
hvari samtiden fann löje; i det att, såsom
vi redan antydt, äfven marskalken på
sitt sätt, lugn och mindre ordrik än hans
krya maka, stadigt framhärdade i att
ej låta »genera sig» af alla falska hänsyn,
som de andra »nybakade» ansågo åtfölja
de nya förhållandena. Att Madames
skaplynne tidt och ofta gaf hennes
likartade opposition tämligen burleska
uttryck, var oundvikligt.

Det är tydligt, att det ej här kan
vara fråga om att lämna en utförlig
lef-vernesbeskrifning beträffande
François-Joseph Lefebvre; en dylik beskrifning
rörande en af republikens och
kejsardömets män och krigare, med deras
växlingsrika lefnad, det skiftande sceneriet
för mer än två decenniers bragder och
äfventyr, affardas ej på några spalter i
en tidskrift. Och hvad Cathérine
Lefebvre beträffar, så veta vi ju, att den
plikttrogna, hängifna makans och
moderns historia ej skrifves. Men då vi
rubricerat vår lilla skiss »En historisk
vidräkning», så hafva vi därmed hvarken
velat göra reklam för Marskalk och
Madame »Sans-Gëne» — af hvilka
marskalken aldrig sökte annan berömmelse än
den, som ingen nekat honom: den
plikttrogne krigarens och medborgarens,
under det att Madame ju aldrig spelat
hvad man kallar en historisk roll — ej
heller hafva vi velat därmed gifva denna
lilla anspråkslösa artikel ett förnämt
vetenskapligt sken. Vi ha endast haft för
afsikt att lämna några strödda
antydningar, som för den intresserade torde
kunna i någon ringa mån bidraga till,
att mjölnarsonen-hertigen och
tvätterskan-hertiginnan få en, så att säga, mera jämn

belysning än de uppsluppna
anekdoternas.

Det blir således hufvudsakligen en
del smådrag och ur säkra källor hämtade
omdömen och anekdoter, som skola
meddelas. Dock torde de allra väsentligaste
biografiska uppgifterna ej böra saknas. Vi
medgifva, att vi gärna rörande François
Lefebvre — som tillhörde den första
uppsättningen af den lysande napoléonska
mar-skalkinstutionen, hvars sista namn,
François Canrobert, för icke länge sedan afförts
ur de lefvandes antal — skulle kunnat vara
frestade att bli mera utförliga. Hans namn
är ej vordet så ryktbart som många af hans
kamraters, låt vara, — men man lär snart
i honom känna en ovanligt så att säga
ren krigarbild. Det kan annars ej nekas,
att i viss mån de napoléonska
marskalkarne kanske framträda mest till sin
fördel såsom konstellation — om vi få
begagna detta uttryck. De låna ofta glans
af hvarandra, af sin herre och kejsare,
af de skiftande scenerierna å denna
väldiga krigsteater mellan Pyramiderna och
Rysslands stepper, Jordan och Tajo, —
och till sist många också af ett tragiskt
slut å en lysande bana. Men allt för
ofta försvinner för betraktaren en god
del af glansen vid en närmare bekantskap
med de särskilda individernas karakterer
och deras framträdande vid olika epoker
under denna upprörda tid. Allt för ofta
spåras i Napoléons marskalkars historia
drag af brutalitet, hänsynslöshet och
grymhet, af snikenhet, af fåfänga, af
karakterens hållningslöshet och bristande adel,
af brist på moraliskt mod midt under
en kedja af lysande bragder — ja, mer
än en gång af förräderi, stundom dubbelt
förräderi, affall och »återfall». Det är
sannt, att man ofta ej känner sig
berättigad att sätta sig till doms öfver allt
detta —- man drager sig till minnes,
huru under historiska brytningstider
karakteren mätes med större mått, än det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free