Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om sagans uppkomst och vandringar. Efter senaste forskningar af Johan Vising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 6
JOHAN VISING.
tillhöra större delen af världen, japaner,
kalmucker, hottentotter — sätt hvilket
folkslag som helst. I dessa fall skulle
kunna antagas, att lån förelåge; men
den Grimmska skolan håller före, att
folksagan är så sammanväxt med folkets
religiösa grundbegrepp och innersta
föreställningar, att den ej lämpar sig att
lämnas ut på lån, ej heller att mottagas
på lån. Andra berättelser må göra sina
turnéer från folk till folk; folksagan gör
det ej.
Det har vidare visats, att hvad som
fattades såsom rena, ogrumlade myter i
Vedas icke är något annat än en
konstbyggnad, uppförd af spekulativa indiska
teologer. Det har slutligen ock blifvit
klart, att detta poetiska språkstadium,
som af sig själft födde myter, i själfva
verket aldrig existerat.
Dessutom lider den ariska teorien af
tvenne inre konstitutionela svagheter.
Den tar blott hänsyn till folksagan i
inskränkt bemärkelse. Det måste dock
medgifvas, att dennas uppkomst bör ses
i sammanhang med andra sagors
uppkomst, och att hvad som kan visas vara
förhållandet med dessa ej är utan
betydelse för folksagan. Denna teori fordrar
vidare en alltför stor öfverensstämmelse
i den hos de skilda ariska folken
försiggångna utvecklingen af de mytiska
grundelementen. Huru kan t. ex. af detta
gemensamma mytiska uppslag natten
beströr himlen med stjärnor hos arier i
väster och öster, i norr och i söder ha
utbildat sig den allestädes lika episoden
om Tummeliten, som strödde ut stenar
eller brödbitar för att beteckna sin väg?
Löjlig blir denna teori, då den tar
den utsträckning, som vissa ifrare gifvit
den. Sålunda skulle Riddar Blåskägg,
som dödar sju hustrur och slutligen
faller för sina tvenne egna söners hand,
vara solen, som dödar sju
morgonrod-nader i veckan och själf dör för afton-
och morgonrodnaden. Och, menar DE
GUBERNATIS, osten, som korpen låter
falla ur sin mun, då han narras att
sjunga, är månen, som af
morgonrodnaden bringas att falla från
natthimmelen.
Dock är det mycket möjiigt, att en
och annan folksaga har sin rot i en myt.
Det är måhända fallet med t. ex. den
germansk-nordiska sagan om Sigurd,
hvars drag man förgäfves sökt återfinna
bland historiska personligheter. Denne
ljuse, klarseende Sigurd, som dukar under
för Nibelungarne, Nebels eller mörkrets
barn, kan lätt fattas såsom en
gengångare af solen, som strider med mörkret
och hvarje natt och hvarje vinter blir
öfvervunnen. Huru ur samma
naturföreteelse såsom grundmotiv andra folksagor,
såsom de om Frej och Gerd, om
Balder och Nanna, om Prinsessan Törnrosa,
om Prinsessan på Glasberget, om
Aske-pjesken och till och med den om
Lun-kentus, kunna utvecklas och förklaras,
har SCHüCK nyligen visat i Finsk
Tidskrift 1894, juli-augusti-häftet. Dock är
detta icke den enda möjliga förklaringen
af Sigurdssagan. En schweizare, dr
SPILLER, har nyligen velat göra troligt,
att Sigurdssagan skulle vara en
utveckling af sagan om prinsessan Törnrosa,
som skulle tillförts oss från Indien.
Till Grimms teori står den
antropologiska teorien, som på 60- och 70-talet
framställdes af engelsmännen E. Tylor
och Andrew Lang, på samma gång i
ett släktskapsförhållande och ett
motsatsförhållande Släktskapen ligger däri, att
äfven »antropologerna» taga myten till
utgångspunkt och endast befatta sig med
folksagornas förklaring. Men under det
den Grimmska skolan i dessa sagor ser
myternas upplösning och sista uppenba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
