- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
220

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Dikter af Ludwig Uhland. Öfversättning af A. T. Gellerstedt - Slottet vid hafvet (1805) - Herdens vintervisa (1809) - Jägarvisa (1812)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

©ikter af ludwig "uhland.

Slottet vid hafvet (iso5).

Fick du det slottet skåda,
det höga slott vid strand,
där rosig- sky ses tråda
sin dans med moln i brand?

Dess grundvals rot månd’ räcka
ner i den blanka sjön,
mot kvällens glöd sig sträcka
dess höga tinnekrön.

»Yäl fick jag det beskåda,
det höga slott vid strand;
jag månsken såg där råda
och. dimmor allt ibland».

Klang vindens ton den blida
ihop med våg i vik?
Sprang sång nr salar vida,
och strängaspelsmusik ?

»Sig vind till våg där sällat
i ro, som icke störs;
en klagan, när det kvällat,
nr salarne det hörs».

Såg du där uppe skrida
ett ståtligt kungapar,
i purpurmantlar sida
och kronors glans så klar?

Och förde de med gamman
en däj lig mö vid hand,
med gyllne hår, lik flamman
af sol vid österns rand?

»Jag fader såg och moder
stå utan kroneglans,
liksom två sorgestoder;
och ingen ungmö fanns».

ferdens vmtervisa (isö9).

O vinter, stygga vinter,
hur trång du världen gör!
Du ner i dal n oss motar,
oss in i stugan kör.

Och när förbi jag vandrar
den hjärtevännens knut,
knappt hufvudknoppen tittar
ur lilla rutan ut.

Och tar så mod jag till mig
och stiger in ett slag,
hos far och mor hon sitter,
och knappt en blick får jag.

O sommar, sköna sommar,
du världen stor oss ger!
Ju högre upp på bergen,
dess flera berg man ser.

Och ropar jag min flicka,
där hon på klippan går,
så svara alla ekon,
men ensamt hon förstår.

Bär jag min skatt i fånget
vid stupet längst utpå,
så se vi land och riken,
men vi osedda stå.

Jägarvisa (I812).

En större fröjd man aldrig får
än att i skogen ila,
där höken hörs och trasten slår
och hjort och rådjur kila.

O sjönge vännen lill i topp
som trasten, när det dagas!
O sprunge som en hind hon opp,,
hvad då det skulle jagas!

A. T. Gellerstedt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:23:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1895/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free