Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Herrgårdssägner. Efter skånska allmogeberättelser, upptecknade af Eva Wigström (Ave) - II. Vapnö i Halland - Litteratur. Gerhart Hauptmann. Af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRGÅRDSSÄGNER.
225
Hon gick nu och gällde för
fältmarskalkens tjänstekvinna en kort tid, men
då hon fått ordnadt allt för hans flykt,
bytte hon kläder med honom, så att han
obemärkt kunde lämna lägret. Han
undkom alla efterspaningar och anlände
lyckligt till Sverige samt bosatte sig på sitt
slott, Vapnö.
Sju år förflöto, utan att han fick
någon underrättelse om sin hustru, som
stannat kvar i det ryska lägret;
fältmarskalken trodde nu, att hon var död, och
trolofvade en förnäm fröken.
Bröllopet stod på Vanäs under stor
fröjd och gamman, men andra
bröllopsdagen inträder i gästabudssalen en
fattigt klädd kvinna och närmar sig utan
vidare den förnäme brudgummen.
Fältmarskalken ser skarpt på henne och
igenkänner sin rätta hustru, som vågat sitt
lif för hans frihet och nu ändtligen själf
fått tillåtelse att återvända till
fäderneslandet.
Fältmarskalken tog henne hjärtligt i
famn, och när den unga bruden såg detta,
ville hon lämna salen för att fara bort
från Vapnö. Då trädde den återkomna
hustrun fram till henne och sade:
»Ingalunda har jag återvändt hit för att vålla
någon sorg; du har blifvit vigd vid
fältmarskalken och är vorden hans maka,
sedan I båda med skäl höllen mig för att
vara död.»
Hvarken bruden eller fältmarskalken
ville dock höra talas om, att den
hemkomna skulle lämna Vapnö, och så
öfverenskommo de slutligen, att de alla tre
skulle vara tillsammans till lifvets slut.
Så skedde äfven; fältmarskalken lefde
i fred och ro med sina båda hustrur, och
man såg honom ofta spatsera med dem
i Vapnö park; vid sin högra arm förde
han den äldsta af dem och vid hans
vänstra stödde sig den yngsta.
Hvilken af de tre, som först gick ur
världen, är icke kändt, men i familj
e-grafven står fältmarskalkens likkista midt
emellan hans båda hustrurs.
litteratur.
©erhart ]Hauptmann.
*Y"\är man talar med en fransman och
han kommer att nämna det inflytande,
som nordisk litteratur utöfvat på söderns,
så upptäcker man snart, att han med
Norden förstår icke blott Skandinavien, utan
äfven Ryssland. Och vill man acceptera
denna vida uppfattning af begreppet
Norden, så kan man i korthet säga, att den
största begåfningen bland Tysklands unga
dramatiska författare mottagit sina
tidigaste impulser från Nordens litteratur. I hans
första arbeten spårar man nämligen
otvetydiga släktdrag både med Tolstoi och med
Ibsen. Men Tolstojs inflytande visar sig
i hans första drama starkast och mest
öfverväldigande, och först senare finner man,
att den ryske diktarens norske samtida
tagit väldet öfver den unge tyske dikta-
Ord och bild, 41de årg.
rens känslovärld och fantasi. Ja, det finns
till och med i det arbete, med hvilket
Hauptmann debuterade, ett uttryck, som
låter förmoda, att den tyske diktaren i
början känt sig främmande ej blott för
Ibsen, utan äfven för Zola.
Hauptmanns första skådespel hette »Vor
Sonnenaufgang», och författaren betecknade
det redan på titelbladet som »ett socialt
drama». Känslan af de sociala
missförhållandena, af klyftan mellan de olika
samhällslagren har i Europa framkallat en
hel litteratur. Denna litteratur är som
bekant af vidt skiftande innehåll och
karakter. Den begynte med lidelsefullt angrepp
mot det nuvarande samhällets orättvisor,
och den tog särskildt i Skandinavien mer
än en gång formen af en anklagelse,
hvilkens styrka dock i vår litteratur aldrig
nått upp till den nästan gammaltestament-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
