Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Atlantis. Af Emil Svensén. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
emil svensén.
sig det, hvars port i urdagarne
obevekligt slutit sig bakom de första
människornas flyktande par, eller det, som vid
ål-drarnes slut skall öppna sig för ett släkte,
bättre och visare än det, som nu lefver.
Då vaknar åter till lifs minnet om det
stora och sköna, som skalden diktat i
svunna tider; och tanken, led vid att
ideligen ställa problem under debatt, utan
att komma deras lösning närmare, hvilar
ut för en stund i minnenas rika värld,
innan den åter vänder sig till stundens
äflan.
Det gifves minnen, som från släkte
till släkte med det dunkelt anades
hemlighetsfulla tjuskraft mäktigt dragit
människornas håg till sig — minnen, som mer
än andra gripit deras inbillning, och som
fortfarit att binda sinnena med sin
underliga trollkraft, sedan mycket är förgätet,
om hvilket folken i mansåldrar täflat och
kämpat. Men icke många af den
mänskliga fantasiens skapelser hafva så länge
och så oafbrutet öfvat sin makt öfver
andarne, som sagan om det förgångna,
i hafvets djup sjunkna Atlantis, hvars
minne den store attiske siaren förvarat åt
eftersläkten, och hvars spår genom
tids-åldrarne med oförminskad ifver sökts af
diktningens ej mindre än af forskningens
stormän.
Hör då detta sagominne forskningen
eller allenast dikten till? Är det
vetenskapsmannen eller skalden, som det
åligger att söka spåren af det försvunna
Atlantis, och är det i värklighetens eller
inbillningens värld, som dessa spår äro att
söka?
Mycket snille har blifvit nedlagdt,
mycket skarpsinne förspilldt under letandet
efter svaren på dessa frågor. Men ännu
står den gamla gåtan olöst, och ännu
lockar hon med lika underlig makt
tänkares och diktares håg.
Mycket, mycket ringa är det stoff, som
de därvid hafva att röra sig med, och
trefvande och osäker såsom fordom går
ännu deras väg genom det dunkel, öfver
hvilket de gamle vises ordknappa
meddelanden sprida ett så sparsamt ljus. Men
något mera gifvande än fordom kan dock
det material numera sägas hafva blifvit,
med hvilket granskaren på detta område
har att röra sig; och därför må det icke
mera aktas såsom ett allt för stort
vågspel att söka utsträcka de slutsatser, som
däraf kunna dragas, i någon mån längre
än förut. Den, som griper sig an med
detta vanskliga ämne, handlar dock klokt,
om han icke tillmäter de resultat,
hvartill han kommer, en allt för stor
betydelse.
Så sällsam, så underbar föreföll den
upptäckt, som blef frukten af Kristofer
Kolumbus’ djärfva färd öfver dittills
okända haf, att det dröjde en god tid, innan
hans samtid hann att hämta sig från den
häpnad, som denna upptäckt framkallat.
Men midt ibland den väfnad af mer eller
mindre fantastiska sagor, som snart
utspann sig om det nyfunna landet i väster,
uppdöko inom kort en mängd af halft
förgätna forntidssägner, hvilkas rätta
innebörd ingen mera kände, och som just
därför så mycket lättare kunde finna en
tillämpning i Kolumbi nya värld. Under
det conquistatorerna än genomströfvade
Floridas vildmarker i hopp att finna den
eviga ungdomens källa, än förvillade sig
i de ändlösa sumpmarkerna kring Orinoco
och Amazonfloden för att söka EI
Dorados sagostad med dess guldtäckta
palatsrader, fördjupade sig grubblande
forskare i de gamles skrifter för att
efter-leta varsel om det stora okända landet i
fjärran väster. För den, som söker såsom
den tidens forskare sökte, hos hvilka den
kritiska skärpan och sofringsförmågan stod
långt tillbaka för den brinnande hågen
att släcka sin törst efter vetande, för ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
