- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
291

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Atlantis. Af Emil Svensén. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.atlantis.

25

nom varder det icke svårt att till sist
finna hvad han söker, lika godt på hvilka
vägar det än måste ske.

Redan den store världsuppdagaren själf
hade såsom stöd för sina planer åberopat
sig på mer eller mindre hårdragna och
på fri hand tydda uttalanden af klassiska
författare. Hans föredöme blef icke utan
efterföljd, och det sätt, hvarpå 1500- och
1600-talens entusiastiska lärde citerade
eller uttolkade hvad de trodde sig läsa
hos de gamle eller dunkelt skönjde
mellan raderna hos dem, det skulle ofta nog
komma vår kritiska tids nyktrare
forskning att betänksamt skaka på hufvudet.

Men bland alla de forntida vise,
hvilkas ord man menade sig kunna tillämpa
på Amerika, var det ingen som ådrog
sig så mycken uppmärksamhet, som den
store idealistiske filosofen från Akademias
lund, han som en gång vardt räknad för
den visaste bland Sokrates’ lärjungar.
Under utvecklingen af sin lära om den
ideala staten återkommer Platon på ett par
ställen i sina dialoger till en
hemlighetsfull forntidssägen, i hvilken han finner ett
önskadt stöd för sina lärosatser. För hans
tanke framställer sig ett ärofullt
sagominne ur hans ateniska fäderneslands
forntid såsom ett lika lysande som lärorikt
prof på hvad en liten men väl ordnad
ståt med visa lagar kan uträtta mot en
mångdubbelt större makt. Då de attiska
krigarne vid Maraton och Salamis
kämpade sina evigt minnesvärda strider för
frihetens sak, skulle det nämligen, om de
gamla sägnerna voro trovärdiga, icke varit
första gången som deras tapperhet och
fosterlandskärlek frälsat folken från ett
öfvermäktigt, allt betvingande
världsväldes förtryck. Långt, långt tillbaka i flydda
tider skulle deras förfäder på alldeles
samma sätt vid sidan af egyptierna
bekämpat en lika öfverhängande fara från
annat håll, som de endast med
uppbjudande af sina yttersta krafter lyckats

att afvärja. Men minnet af detta lysande
forntidsdåd hade icke bevarats i själfva
Atén. Två hundra år före Platons egen
tid hade den berömde ateniske
lagstiftaren Solon under sina vidsträckta
resor fått vetskap därom ur de egyptiska
prästernas mun.

Hvad Solon där fått höra, det skulle
han sedermera i Atén meddelat sin vän
Dropides, och i dennes ätt skulle minnet
däraf fortlefvat från far till son, intill dess
Platon låter hans ättling i tredje led,
filosofen Kritias, utveckla det inför Sokrates
i dialogen Timaios, som är den egentliga
källan för hvad vi anse oss veta om det
hemlighetsfulla försvunna fastlandet.
Kritias inleder där sin framställning af
ämnet med en blick på staden Sais, som
på Solons tid var de egyptiska
konungarnas hufvudstad, där desse lefde i
förtrolig vänskap med hellenerna, sedan de
med de senares hjälp värnat sitt rikes
själfständighet mot asiatiska, företrädesvis
assyriska eröfrare. Stadens
skyddsgudinna, Neith, förmenades vara den samma
som Atene, och på grund däraf räknade
sig folket i Sais ej blott som vänner utan
som stamfränder med atenarne. Solon
mottogs därför af dem på bästa sätt,
öfver-hopades med ärebetygelser och fick af dem
och deras präster veta mycket, som
hvarken han eller någon annan grek förut
kände till. Däribland var äfven den
sägen, som bevarade hågkomsten af hvad
Platon kallat den största och mest ärorika
bragd hans fädernestad någonsin utfört,
och hvaraf minnet väl i tidernas längd
förbleknat, men hvarom Solon, i fall han
fått tid öfrig därtill, kunnat dikta en dikt,
som skulle ställt både Homeros och
Hesiodos i skuggan.

För att leda de saitiska tempelprästerna
in på framställningen af deras eget lands
uråldriga minnen, skulle Solon inför dem
utbredt sig öfver sin fädernestads långa
och lysande forntid. En af dessa präster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free