Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Dionysos. Af Hans Vik. Vignetterna af Arthur Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få höjdernas vågiga kammar
en rodnad sig tände,
men än mellan lundernas slammar
i dunkel sig spände
de frostiga dimmornas nät.
pär oppe i ljusaste glansen
flög morgonens du/va,
och 2eus satt och virade kransen
a/ murgrön och drufva
åt lockiga pilten på knät.
»Jag sänder dig, älsklige gosse,
till folken i dalen,
från sinnenas skuldror du losse
bekymren och kvalen;
vänd blicken mol himmel och dag!
6å ut att förädla, betvinga
den syndiga jorden;
låt frygiska flöjterna klinga
till rytmiska orden,
lof sjungande lifvets behag!»
pen unge från faderligt sköte,
från höjdernas ljusning
steg neder till dimmornas möte.
jMed bäfvan och tjusning
naturen den kommande såg,
3 skogarna gyllene strålar
kring stammarna flöto,
satyrer och lekande fålar
ur gömslena bröto, •
månaderna följde hans tåg.
€j hindrad af mur eller skranka
han drog genom världen
och skänkte ur kransen en ranka
åt alla på färden.
pe sågo hans unga gestalt,
dess skönhet, den spänstiga styrkan
i lemmarnas daning,
och höjda till renare dyrkan
i känsla och aning
de sökte det ädla i allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
