- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
318

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Amor. Af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318

PER HALLSTRÖM.

kokande ilska) om hon hade »det där
aset» i köket hvar kväll.

Men inte hade hon hjärta att visa af
honom — och så fick hon vända äfven
detta i humor, så pass det nu gick
för sig.

En söndagsafton gick hon till och med
upp på hans rum; han ville så gärna
visa henne det.

Det låg längst bort i en tegelmurad
gång, var inte stort, bara rum för
kläderna och kakelugnen på hvar sin sida
om dörren, och fönstret utan gardiner
stirrade genast tomt i ansiktet på en,
taket var brutet på båda sidor, och på
en krok i midten hängde en fågelbur af
alldeles samma skapnad; sängen, åh, den
var sorglig och fattig trots alla otympliga
omsorger! För öfrigt fanns där bara några
stolar, en kommod och ett bord med
klumpiga blad af blindskrifter på. Han
hade en lampa tänd och famlade
beskäftigt med händerna för att utröna, att
den brann ordentligt.

»Och så nätt som han har det», sade
Kristin, »riktigt trefligt!»

Han blef så glad öfver hennes beröm,
att hon gärna hade ljugit litet mera,
flammade upp af tillfredsställelse och
strök nästan moderligt öfver hvad han
kom åt, till och med öfver en eldgaffel.
»Ja, se det!» Tänk så roligt, att hon kom,
som kunde riktigt uppskatta, riktigt se
hur han ställde om! Han gjorde sig så
mycket besvär att tänka ut, hvar allting
skulle passa bäst, och var så nöjd, att
det lyckats för honom. Han städade
också alltid så väl. Ingen kunde väl
misstänka, att det låg korgpil och en del
färdiga saker under sängen, inte sant?

»Nej, nej då! Och så tänder han ljus
för min skull också!»

Nej, det var det nog inte. Nej, han
ville alltid ha ljus om kvällarna, när han
hade råd, i synnerhet om söndagarna.

»Men ser han det, vet han af det?»

»Inte ser, inte alls, men jag känner det,
vet att det finns. Och så lyser det utåt,
och man märker, att någon bor här.
Och så . . . ha alla andra det på det
viset ... bli ju glada när lampan tändes,
eller brasan, har jag läst, och jag själf
. . . blir nog inte alltid glad af det, men
vet, att det skulle jag bli, om jag vore
som andra, och då är det roligt att tänka
... att det finns där, ljuset. Och så
fågeln, ser Kristin, den hoppar och
hoppar, och när jag spelar, blir den vaken
och kry, alldeles som på dagen.»

Kristin såg den kika fram med små
svarta blänkande korn till ögon, och visste
inte, hvarför just det var så sorgligt här,
och hade svårt att inte skrika ut i
medkänsla.

Men det blef snart lättare, ty Qvist
var inte ledsen alls, tvärtom förtjust på
sitt stackars blida och ödmjuka sätt, och
visade allting, sina kökssaker, en kudde
i pärlarbete, som var så lustig att känna
på och skulle vara så vacker, hade han
hört, med alldeles blåa rosor, blåa som
himlen i varmt väder, och röda och gröna
blad — och den var värkligen ovanligt
vacker, det tyckte Kristin också.

Han pratade helt muntert om sitt
arbete, så roligt ibland, när det var
svårare saker att räkna ut och få tillsammans
nätt, och om sin familj, som egentligen
inte var hans, ty han var fosterbarn, men
som varit mycket snälla mot honom.

Till sist tog han på uppmaning sin
bleckflöjt från panelen och började spela.

Herre gud, så gladt det var, så lätt
och fritt!

Kristin visste inte hvad det hette, som
nog kunde ha varit roligt att veta, men
hon ville inte bryta af, glömde det också
strax, bara lyssnade och såg, hur leendet
flög kring hans mun och hur fingrarna
dansade och ögonen dansade med,
simmande blanka.

Så innerligt lyckligt och friskt det lät!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free