Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Brügge. Af Oscar Levertin. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brücge.
341
nad, när han sagt sitt lifs djupaste ord?
Jag vet ej. Jag ser blott, att hon är
borta från allt och alla, och den
själf-berusade tankspriddhet, med hvilken hon
betraktar verlden, tjusar min själ. O,
Memlings madonna, gif också mig något
af din himmelska förströddhet!
Mitt sista intryck från Brügge är rätt
egendomligt. Det var en lördagsmiddag,
då jag gick och tog afsked af
katedralen. Ett skrik och ett häftigt buller
hördes plötsligen, och kyrkovaktmästarn,
som med sin nyckelknippa öppnade
kapellen, sprang ifrån mig för att återkomma
först en tio minuter senare. Det var en
arbetare, sysselsatt med att laga något
på orgelläktaren, som fallit ner i kyrkan,
men utan att slå sig, utan att skada sig,
trots afståndet och stengolfvet, på.
hvilket han föll. »Vi gåfvo honom litet hvitt
vin, och nu har han redan kvistat hem»,
berättar den lille svarte gubben, och hans
brinnande ögon se forskande på mig,
medan han talar. Så går han, och det
blir dubbelt tyst därinne i pelarskogen,
i hvilken jag vandrar, medan middagens
högtidliga, mäktiga klarhet strömmar in
öfver skepp och hvalf. Och bedjande
munnar småle svagt på mörka altartaflor
och blek skulptur öfver längtande och
knäppta händer. Jag hör Brügges
klockor ringa sakta djupt inom mig, och mot
min vilja ser jag för 111ig en votivtafla,
upphängd till Marias ära af en långväga
resenär, som i Herrans hus blef upplyst
af ett under. Och jag ilar raskt ner till
järnvägen, rädd för mig själf, och ännu
långt ifrån den tysta staden, medan tåget
går öfver Belgiens folkrika bygder, hör
jag de stilla klockornas klang. Och jag
drömmer om den hemlighetsfulla staden,
där man reser i kapp sig själf, den stilla
stationen, där all dagtingans fara dväljes
men ock all undergifvenhetens lycka.
Kanalparti i Brügge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
