- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
344

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Bland kroppsarbetare. Af Jac. Ahrenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

ja c. ahrenberg.

gonen, så hade det dock ofta sina
behag, i synnerhet ju högre upp man kom
med bygget. Där uppifrån ställningarna
var det en hänförande utsikt öfver
Mälarstaden. Sjö och himmel i glans, lysande
strimmor på vattnet, hvita måsar öfver
Riddarholmsfjärden, luftiga,
genomskinliga skuggor från palats, berg och hus.
An i dag behöfver jag endast blunda
för att se dessa taflor framför mig; så
skarpt ha de etsat sig in i mitt minne.

En gång på tal om dessa ljusglimtar
ville jag nämna, att jag dock har ett
oblandadt behagligt minne från denna
förödmjukelsens tid. Jag hade haft lyckan
att göra bekantskap med en af Sveriges
största konstnärinnor -— sedermera
grefvinnan T . . . . Hon passerade bygget
någon gång i veckan och hade då den
utsökta vänligheten att jämte den täcka
fröken G. B. vid dramatiska teatern titta
upp till ställningarne. Enligt min tro
voro nektar och ambrosia rakt ingenting
mot den glacemaräng, som dessa
oförgätliga väninnor en och annan het
augustidag trakterade mig med.

Vid arbetsplatsen måste man vara
precis klockan fem. Arbetare funnos, som
bodde långt borta på Söder. De stackars
människorna voro i rörelse redan klockan
4 om morgonen. Kom man tio minuter
efter uppropet, frånräknades genast en
oproportionerligt hög procent, en
fjärdedel af dagspänningen. Detta för att
basarne skulle »få ordning och bukt på
folket»; dock, tror jag, egentligen för att
de skulle slippa det för dem olidliga
arbetet att hopsummera bråkdelar i
dagsverkslistan. Ofta hörde jag nämligen
gamle Pettersson där borta i skjulet på
sin grötiga skånska »svära och domdera»
öfver de fördömda treijärdedels- och
half-dagarna, tills en halfvuxen »brukspojke»
— »byggets mekaniska geni» — hittade på
ett alldeles ogement fiffigt sätt att på
grafisk väg — med tändstickor — ställa

upp bråktalen, så att ett barn kunde se,
hvad de utgjorde i summa. Om jag nu
kunde minnas denna genialiska
additionsmetod för bråktal, skulle jag söka patent
på den. Säkert är, att allt se’n pojken
hjälpte Pettersson, blef eftersynen, jag vill
inte säga slappare, men mänskligare.

Dagen börjades för oss alla, till och
med för »läsarne», med åtminstone en
sup. »Hämta brännvin» var väl strängt
förbjudet på byggnadsplatsen, men
förbudet kringgicks på mångahanda listiga
sätt. Nykterhetssträfvandet var ännu i
sin linda, och jag har antecknat att alla
söpo — icke ens de så kallade
»murbruksfruntimren» ratade en liten
»knaber-dass» eller »gök», närhälst de kommo
öfver den kära drycken. När arbetet
senare gafs på beting, tog supandet
ofantligt af. Sanningsenligt måste jag äfven
tillstå, att aldrig ha de mest eldiga viner
sedan smakat mig som en sup där uppe
på ställningarna, högt öfver gator och
gränder i det nyss vaknade Stockholm.
Jag fruktar, att, i fall min lott varit att
som murare slita ondt i världen, flaskan
och jag blifvit allt för goda vänner.

Arbetet var orimligt väl betaldt.
Byggnadssvindeln hade icke ännu visat några
verkningar i Stockholm, och prisen
voro ännu icke nedtryckta till det minsta
möjliga. En riktigt slängd
betingsarbetare kunde förtjena ända till 10 à 12
kronor om dagen. Men det var ett tungt
arbete. Att tusental gånger om dagen
kröka sin rygg, med af kalken såriga
händer fatta en sten af elfva skålpunds
vikt, lyfta den, svänga den, väta den —
det sistnämnda underläts dock ofta nog
— bestryka den med murbruk i ena
ändan och sedan placera den i
kopp-eller löpskikt, i vinkel, våg och lod, är
ingen barnlek; i synnerhet då detta
arbete skall utföras på en sviktande
ställning, så bräcklig som möjligt, tjugo till
fyratio fot öfver marken, och vanligen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free