Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Bellmaniana. Strödda erinringar af Birger Schöldström. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bellmani ana.
355
någonsin lefvat. — Gärna må man kalla
honom de svenske skaldernes Rembrandt
och Teniers, men han var mer än dessa
nederländare, han var idealisk. I det
gyckel han tyckes drifva med lifvet, i det
öfverdådiga skämt, hvari han synes bjuda
själfva lättsinnet spetsen, i de humoristiska
taflorna och bitande parodierna öfver
företeelserna här i världen ligger dock en
förträfflig och djup anda i det ömmaste och
mänskligaste hjärta, som öfverallt
frambryter, en det nordiska luftstreckets allvarliga
vit begabbad, men ej alldeles så rättvist,
ty denna tolkning är rätt ofta både fyndig
och lyckad, ehuruväl man måste draga på
smilbandet åt sådant som att Fredman
bjuder Ulla, i stället för »ur dammen en
sprittande ruda», att smaka på
ein Fröschlein mit zappelndem Bein!
Senaste tyska Bellmanstolkning är den
1892 i Bremen utkomna: »Der Weingott
des Nordens. Dichtungen von C. M.
Bellman, übertragen von P. J. Willatzen
Bellman som Wetz.
Handteckning af K. M. Bellman i ett bref undertecknadt Wetz. I k. Biblioteket.
tragedi, liksom en orfeisk klagan däröfver
att han, fantasiens lekande och gycklande
barn, blifvit satt i ett bristens och behofvets
land.»
Flere tyske författare ha sedan dess på
sitt språk sökt öfverflytta Bellman, så t. ex.
den om utbredningen af kännedom om svensk
litteratur förtjänte friherre von Leinburg,
hvars tolkningar af den svenske skalden
dock blifvit åtskilligt prosaiska. Vidare
utgaf Adolph von Winterfeld 1856 en tjock
volym: »Der Schwedische Anakreon.
Aus-wahl aus C. M. Bellman’s Poesien».
Win-terfelds Bellmanstolkning har i Sverige blif-
en ung språkforskare, hvilken för
vetenskapliga studier vistades i Stockholm någon
tid ett par år förut. Dessa öfversättningar
— hvilka äro tillägnade en i Göteborg
bosatt person, som lär gjort sig känd
för ett lifligt deltagande i. . .
goodtemplar-rörelsen — visa, att deras upphofsman väl satt
sig in i såväl svenska språkets rätta
förstående som bellmansdiktens anda. Som
prof på hr Willatzens vackra
öfversättnings-talang må här meddelas:
Ur Fredmans epistel 39. Das Porträt der
Frau Bergströ?n im Wirtshaus zur Lilie in
Thors-hälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
