Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Fäderna. Af Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄDERNA.
ej finris deras namn på häfdens blad
— de lefde i ringhet och frid —
men jag skönjer ändå. deras långa rad
allt upp i den urgrå tid.
Ja, här i det gamla Järnbäraland
de bröto åker på älfvens strand
och malm ur grufvan bredvid.
De kände ej trältjänst, förstodo ej krus,
de sutto som drottar i eget hus
och togo sitt högtidsrus.
De kysste flickor i lifvets vår,
en vardt deras trofasta brud.
De ärade kungen, de fruktade Gud
och dogo i stillhet, mätta af år.
Mina fäder! I smärtans och frestelsens stund
fick jag styrka vid tanken på er.
Som ni vårdat och älskat ert ärfda pund,
jag vill småle nöjd åt hvad ödet ger.
\Tid njutningens vinkande öfverflöd
har jag tänkt på er kamp, på ert torftiga bröd:
har jag rätt att begära mer?
Det har svalkat som bad i den strömmande älf,
när mot lustan jag kämpat mig trött,
det har lärt mig att rädas mitt eget kött
mer än världens ondska och satan själf.
Mina fäder, jag ser er i drömmarnes stund,
och min själ blir beklämd och vek.
Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,
halft nödd, halft villig er sak jag svek.
IsTu fångar jag toner ur sommar och höst
och ger dem visans lekande röst;
låt gå, det är också ett värf!
Men klingar det fram ur min dikt någon gång
en låt af stormsus och vattusprång,
en tanke manlig och djärf,
finns där lärkspel och vårljus från fattig hed
och suckar ur milsdjup skog —
ni ha sjungit det tyst genom många led
vid yxans klang, bakom fora och plog.
Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
