Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ludvig XIV:s tidehvarf. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG Xiv: S TIDEHVARF.
379
för vårt sätt att se rent af abnorm
förkärlek för dylikt groft gyckel fanns hos tidens
älskvärdaste och högst bildade människor.
Och när hr Hedin frågar, hvari Lorenzos
beskydd af konst och poesi bestod, är den
frågan lättare att besvara än den, huru
Rafael och Michel Angelo skulle redt sig
utan mäktiga gynnare särskildt ur Medi
ceernas slägt. Och när hr Hedin
förargar sig öfver Grote, har också en annan
rätt att förarga sig öfver hans egen
förtegenhet med afseende på förhållanden,
som motbevisa hans tes, t. ex. den
hjärtliga förtroligheten mellan Michel Angelo
och Julius II, när dessa båda
kärnmänniskor stå emot hvarandra som två
stormakter i andens värld, ömsom växlande
hugg och ömsom firande försoningar,
snarlikt skådespelet, då ett par jättelika
brurn-björnar i all gemytlighet slåss eller
smekas. Förf:s anmärkning, att drottning
Annas guldålder för litteraturen ej är hennes
förtjänst, är lika riktig som det å andra
sidan är befogadt att som drifkrafter för
den dåtida litteraturen just framhålla
sådana politikens stormän som Harley,
Bolingbroke o. a. Utan att njuta af detta
höga beskydd -— intimiteten mellan politici
och litteratörer har aldrig varit större än
då — skulle aldrig den dåtida litteraturen
blifvit hvad den var. Det var ju dessa
förhållanden, som framkallade pamfletten
som konstart (Pope ocn Swift) och
tidskriften som vitterhetsprodukt (Steele och
Addison).
Naturligtvis vill jag med detta icke på
minsta sätt neka, att litteraturhistorien kan
ha visat en ganska stor förkärlek för dessa
tidehvarf, under hvilkas jämförelsevis
blidare luftstreck gynnsamma och rikare
litteraturår ingått, eller för de trädgårdsmästare,
som velat förvandla litteraturen från
skogsmark till trädgård och därvid för mycket
putsat och kvistat med något af tyrannisk
fordran på att blommorna skulle visa
praktväxtens natur. Det finns mycket som
förklarar, att den växt, som aldrig behöfver sakna
vatten, solsken och god vård, skall känna
sig trifvas äfven i drifhuset och visa sig
tacksam mot en vänlig trädgårdsmästare,
äfven om det är en sådan växt, som skulle
mått bättre i skogsluft och utan gödning.
Men om en tacksamhet hos
litteraturhistorien finnes mot de män, som anlagt
litteraturens och konstens trädgårdar, så är
icke därför litteraturhistorien en fal tjänare
åt maktens intressen, lika litet som hon,
efter hvad jag vet, i sina goda
representanter någonsin visat sig som en stackare,
hvilken förlorat besinningen vid en
nådes-glimt från maktens sol, utan tvärtom med
ganska stort oberoende och frihet i sina
omdömen skipat lag och rätt vid
afvägandet af fel och förtjänster.
Här är det en oafvislig nödvändighet
för recensenten att sätta punkt. Det
återstår blott att konstatera, att hr Hedins
vältaliga och kraftiga stil ej heller här
förnekar sig, att hans framställning i en mängd
fall belyser ämnet intressant och originelt,
och att hans lifliga entusiasm för hvad
han anser rätt tillvinner författaren
läsarens sympatier, äfven när denne ej delar
hans åsikter.
Hellen Lindgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
