Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Musik. Aulinska kvartetten. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AULINSKA KVARTETTEN.
38i
musikaliska resurser, öfverhufvud icke
genom några yttre effektmedel, och den kan
därför omfattas med fullt intresse endast
af det fåtal, som mäktar tränga till själfva
kärnan i en komposition. Äfven hos oss
har likväl denna kvartettspelets subtila
konst alltid haft så väl varma beundrare
som ifriga utöfvare, och Aulinska
kvartetten är visst icke den första, som gifvit
offentliga kammarmusiksoaréer i Stockholm.
På 1870-talet gåfvos till och med reguliert
under 6 vintrar sådana soaréer af herrar
Book, Lindroth (Hagemeister), Nordqvist
och Fr. Söderman. Intet dylikt
kvartettinstitut har dock på de senare åren så
om-omhuldats af vår publik som det Aulinska,
hvilket till en början delvis berodde på
den popularitet, åt hvilken dess unge,
energiske chef i vida kretsar hade att glädja
sig, men naturligen också på det
förvånande förträffliga sätt, hvarpå kvartetten
i det hela så godt som genast förstod att
fylla det tomrum i hufvudstadens musiklif,
som dess närmaste företrädare lämnat, detta
oaktadt den relativt ringa grad af teknisk
utbildning, som kvartettens olika
medlemmar då ernått. Och dock . . . den Aulinska
kvartetten inträdde icke blott i sina
föregångares ställe, den satte redan från början
för sig äfven en annan uppgift. Den ville
visserligen icke försumma klassikerna och
de tidigare romantikerna, på hvilka de
äldre kvartetterna hufvudsakligen hade
lefvat, men den ville därjämte framföra
nyheter och bringa hittills hos oss tämligen
okända musikaliska namn till erkännande.
Och det var inga dåliga komponister, som
den här hjälpte till att introducera, det
torde vara tillräckligt att i detta
sammanhang påminna om namnen Brahms, Dvorak
och Tschaikowsky. Äfven för främjandet
af svensk musik har Aulinska kvartetten
uträttat mycket, särskildt har den genom
utförandet af verk af den lika geniale som
lärde Franz Berwald varit med om att åter
fästa uppmärksamheten vid ett af våra
främsta musikaliska namn, som oförtjänt råkat
i glömska.
Det var i januari 1887, som Tor Aulin
och violoncellisten Berndt Carlson
annonserade sin första kammarmusiksoaré med
biträde af kammarmusici Edvin Sjöberg
och Axel Bergström samt (vid pianot) af
Emil Sjögren, hvilkens g-moll-sonat stod på
programmet, hvilket för öfrigt upptog kvar-
Fot. Herm. Berndt Carlson.
Hamnqvist.
tetter af Beethoven (den tredje
Rasumow-sky-kvartetten, C-dur) och Mendelssohn.
Aulin var då föga mer än 20 år och hade
nyss kommit hem från Berlin, där han
flitigt studerat för Emile Sauret, vid hvars
kammarmusikaftnar han äfven fått sköta
altviolinen. Han hade alltså erfarenhet och
goda mönster att gå efter samt framför
allt en lågande entusiasm, hvarmed han
ganska snart lyckades smitta sina
kamrater. Kritiken mottog också det nya
företaget med den största välvilja. Det
tongifvande märket A. L. i Aftonbladet
omnämnde soaréen, som gafs den 25 jan. i
Vetenskapsakademiens hörsal, på följande
sätt: »Soaréen för kammarmusik i går var
-— glädjande att säga — talrikt besökt,
och de unga raska spelarne, som dristat
bryta den is, hvilken i flera år fängslat den
offentliga kammarmusiken i hufvudstaden,
kunde gå hem med det lugna medvetandet
att hafva icke blott gjort sin plikt och gjort
den bra, utan äfven inhöstat en riklig
uppmuntran därför, hvilket inte alltid händer
här i världen. Naturligtvis får man på de
unga artisterna icke ställa samma
fordringar i finess och precision som på de
veteraner, hvilka fordom i många år
förnämligast upprätthöllo kammarmusiken
härstädes, men om en not skulle ramla under
notställaren eller den ungdomliga ifvern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
