Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Greelyexpeditionen vid Kap Sabine. En tragedi från höga norden. Af Rudolf Kjellén. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
rudolf kjellén.
dan fem man lefvat på en mans föda i
7 månaders tid, voro nu ordentliga
lifsmedel alldeles slut.
Och härmed inträder sista akten i denna
fruktansvärda lidandeshistoria. De
öfverlefvande uppehöllo lifvet med ren-
Francis Long.
mossa, sälskinnskläder och kanske mest
med ett slags små krustaceer, som funnos
i vattnet; hvarje dag, i storm och snö,
gick Brainard till stranden för att vittja
sina håfvar och bringa sina kamrater
denna fattiga föda. Long ströfvade
fortfarande på jakt, men hans utflykter blefvo
allt kortare i samma mån som krafterna
sveko, och nästan alltid återvände han
utan resultat. En gång kom han med
en liten alka, och Greely bestämde den
åt honom ensam, då ju hela sällskapets
räddning nu berodde på att hans
krafter stodo bi; en af männen
yrkade dock på sin andel —
knappt en munsbit —, han
erbjöd sig att betala 300
dollars af sin lön för
densamma och brast slutligen i
så våldsam gråt, att man
vill-for hans hysteriska begär; tre
dagar därefter var han död
af svält. Under denna
förtviflade tid, då allt hvad ondt
och godt finnes på djupet af
människosjälen kommer upp
på ytan, började också en
af de olycklige stjäla ätbara
saker från de andra; trots
upprepade varningar blef han
gång på gång beträdd
därmed, och slutligen fann sig
Greely försatt i den hårda
nödvändigheten att statuera
ett exempel; han befallde
militärisk exekution — och för
trenne kulor ur sina
kamraters bössor fann den
förvildade mannen sin död.
Den ene efter den andre
dukade nu under och bars
ut på fältet. I början kunde
man ännu gräfva ned dem i
jorden, men snart förmådde
de lefvande endast betäcka
de döde med lös sand och
slutligen fingo liken ligga obetäckta —
en duk öfver ansiktet och händerna
korslagda öfver bröstet. Det blef allt
glesare och tystare i tältet; allt flere blefvo
de tomma sofsäckarne i dess hörn; men
vid hvar och en af dem stod ett litet
paket med småsaker, adresseradt till an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
