Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Musik. Anton Rubinstein. En minnesteckning. Af M. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43°
M. B.
utveckling göra en konstresa till Tyskland,
Frankrike och England (1854).
Rubinsteins hängifvenhet för den ädla furstinnan
var också utan gräns, och ofta talar han
i sina »Minnen» om den stora
tacksamhetsskuld, hvari han ansåg sig stå till
henne.
Vid sin återkomst från denna resa,
hvarunder han icke endast firat de mest
storartade och glänsande triumfer såsom
virtuos utan äfven med framgång uppträdt
såsom kompositör, utnämndes han till
kejserlig hofpianist och konsertdirektör i
Petersburg och utvecklade nu en rastlös
verksamhet för att i sitt fäderneslands
hufvudstad höja musikens ställning. Två
storartade institutioner, hvilka mer än något
annat befordrat tonkonstens uppsving i
den ryska metropolen, hafva hans
organisatoriska talang och hans okufliga energi att
tacka för sin tillvaro: den ryska
musikföreningen, grundad 1858, och
Petersburg-konservatoriet, stiftadt 1862. Under
åtskilliga år verkade Rubinstein som ledare af
de båda konstanstalterna, men i slutet af
år 1868 nedlade han sin befattning såsom
sådan — hufvudsakligast därför att han
blifvit oense med de öfriga
styrelsemedlemmarna rörande undervisningens väsen och
ändamål — och begaf sig åter ut på
vidsträckta konsertresor, under hvilka han
äfven besökte Sverige för första gången
1869. Hufvudsakligast uppehöll han sig
i Wien, där han under säsongen 187 1 — 72
ledde musikföreningens konserter, samt i
Berlin, Leipzig och Hamburg, i hvilka
städer han uppförde och själf dirigerade
sina operor och andra större verk.
Vintern 1872—73 företog han tillsammans
med violinisten Henry Wieniawski och
under ledning af en amerikansk
impressario en 8 månaders lång konsertturné genom
Förenta staterna, gaf därunder 215
konserter, ofta två till tre dagligen, och blef
öfverallt, hvarhelst han drog fram,
föremål för de mest glänsande ovationer.
Hans amerikanska konserter lade äfven
grunden till hans förmögenhet, i det de
inbragte honom ett honorar af 200,000 francs.
Han pinades dock till den grad af detta,
såsom han kallade det, slaflif, af denna en
konstnär så ovärdiga parforcejakt, att han
rent af började förakta både sig själf och
sin konst. »Konsten nedsjunker därunder»,
säger han, »till ett fabriksarbete, och konst-
nären blir en automat, förlorar sitt värde
och går under i konstnärligt afseende».
Under hela sin amerikanska turné var han
missbelåten med sig själf, och då man
några år senare föreslog honom en andra
konstresa till Arnerika, hvilken skulle
inbragt honom en half million mark i
honorar, afböjde han med största
bestämdhet detta anbud. Återkommen från
Förenta staterna köpte han sig en villa vid
Peterhof och nedslog där sina bopålar.
Men hvarje år tillbragte han flera
månader på resor dels för att konsertera och
dels för att uppföra sina nya verk. På
våren 1884 besökte han för andra (och
sista) gången Stockholm och gaf där fyra
konserter med den storartade framgång,
som han alltid och öfverallt kunde
påräkna.
Emellertid skredo åren framåt,
ungdomens dagar voro svunna, och Rubinstein,
hyllande den lisztska satsen: »Das
Vir-tuosenthum gehört der Jugend», beslöt att
såsom utöfvande konstnär draga sig
tillbaka från offentligheten och uteslutande
ägna sig åt sin kompositionsverksamhet.
Men dessförinnan ville han dock sätta i
verket en redan länge närd plan. Såsom
afslutning på sin virtuosbana ämnade han
nämligen genom en rad af konserter så
att säga åskådliggöra pianomusikens
historiska utveckling. Och denna plan utförde
han under säsongen 1885—86, då han i
hvar och en af städerna Petersburg, Moskwa,
Wien, Berlin, London, Paris och Leipzig
gaf sin ryktbara historiska konsertcykel,
omfattande sju aftnar i hvarje stad och
framställande en fortlöpande bild af hela
pianolitteraturens utveckling från dess
första början ända till nuvarande tid, från
William Byrd (1538—1625) till Franz
Liszt och den nyryska skolan. Och ehuru
han då redan lämnat ungdomens dagar
bakom sig och hunnit långt in på
femtiotalet, »framstodo dock», säger Hanslick,
»under denna historiska cykel Rubinsteins
oförlikneliga egenskaper ännu imposantare
än någonsin: det underbara anslaget, den
ofelbara virtuositeten, det manliga, eldiga
föredraget, det fabelaktiga minnet och den
lika fabelaktiga uthålligheten». Ett dylikt
sätt att taga afsked af den publik, som så
ofta tjusats af hans toner, och som alltid
hälsat honom med den uppriktigaste
beundran och den varmaste entusiasm, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
