- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
436

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskt familjelif i slutet af 1700-talet. Af Oscar Levertin. Med 16 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

oscar levertin.

hvad han egentligen minst af allt var —
en litterär mandarin med hårpiskan i
nacken och tuschpinnarne i hand. Här
är emellertid blott meningen att gifva en
kort skiss af hans privata lif, några data
och anmärkningar, för att man skall
förstå hans position, hans lynne och hans
existens.

Det första kapitlet i Gjörwells
historia inleder med en stämning af skam
och romantik hans tillvaros borgerliga
och sentimentala dygderoman. Han var
en oäkta son — fadern var Kristoffer
Feif, adlad Ehrensparre † 1767, en typ
för en gammalsvensk knekt, slutande sin
bana som öfverstelöjtnant och godsägare
i Skåne. Han gifte sig med Kristina
Ingelotz och hade med henne — 13 barn.
En följd af bref till sonen utom
äktenskapet skildrar honom väl i ett språk
styft och kärnfullt som en krigsrapports
— särskildt karakteristiska i sin rättframma
stolthet äro de ord, med hvilka han
af-böjer Gjörwells förslag att publicera
några bref om hans tappra deltagande i
1740 års finska kampanj: »den hedern,
som mig tilbjudes ähr ganska kiär och
Sensible för en Person, som är full af
vanité, men som iag tänker att sluta
mina dagar här bakom berget
(egendomen Dybeck), må mina få och ringa
för-tienster döö med mig». Denna
behjär-tade krigare var fader till den blödige
Gjörwell. Tillägger man, att han väl
sörjde för sonens uppfostran, se vi, att
Gjörwell hade fullt skäl att — som han
gjorde — begå Kristofferdagen med
tacksamhet och i bischoff tömma en ensam
skål för sin »fars och välgörares minne».

Annorlunda var tydligen förhållandet
med modern. Bland Gjörwells med
tröttsam noggrannhet bokförda lefnadsminnen
finnas blott ett par rader om henne,
röjande mer bekymrad blygsel än sonlig
ömhet. Hon var klockardotter från
Brännkyrka och i tjänst, som det tycks, hos

Ehrensparres systrar, då han gjorde
hennes bekantskap. Då han låg i garnison
i Skåne, gaf hon i Landskrona den 10
februari 1731 lifvet åt Gjörwell. Flera år
efteråt äktade hon en sergeant Ståhl vid
Ehrensparres kompani men utan att blifva
lycklig. »Gud giöre henne stilla», heter
det i sonens dagbok vid notis om en
öfversänd penningegåfva. Först 1794
slutade hon ett säkerligen oroligt och tungt
lif och begrofs i Gjörwells »egen
murade graf på Solna kyrkogård». En
halfbror till Gjörwell, Gilius Ståhl, lefde i
Stockholm. Ett litet kvitto från modrens
begrafning upptager bland andra poster
2: 24 för sorgekläderna åt factor Ståhl.
Denne var för öfrigt en surögd
person-nage, som Gjörwell sällan nämner, fast
han en tid tycks hafva varit »factor» —
i hans egen boklåda.

Jag har dröjt något vid dessa
familjeförhållanden, därför att de säkerligen satt
sin stämpel på mannen och gifvit honom
ett drag af vek eftertanke och moralisk
sentimentalitet (något analogt finns af
samma orsak hos Blanche). Gjörwells
barndom var emellertid fri och lycklig.
Han uppfostrades af Ehrensparres båda
systrar, två gudliga gamla damer, som
med bibel och postilla lefde i en by vid
Kristianstad. Märken af en uppfostran
i »frustugan» skulle också länge synas
hos honom — ett drag af ordrik och
from gammal mamsell satt i honom till
hans dagars ända. Fadern, som
hoppades på ett soldatbarn, gjorde
jungfrupilten blott åtta år gammal till volontär, men
— som han själf skrifver, »den myckna
skjutningen och det bullersamma
väsendet» passade honom ej. Så fick han
blifva kammarsittare och läskarl och
vandrade långsamt mot parnassen, först
med informator och sedan på egen hand
vid universiteten i Greifswald och Lund.
Själf hade han framför allt fängslats af
svenska historien, allt sedan han som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free