- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
438

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskt familjelif i slutet af 1700-talet. Af Oscar Levertin. Med 16 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

oscar levertin.

kritiska granskningsjournal Den Svenska
Merkurius blifvit den svenska pressens
främste man och i sin dubbla egenskap
af bokhandlare och journalist kunde
jämförelsevis tidigt bygga bo och ingå
äktenskap. Den 4 januari 1765 äktade
han Brigitta Eleonora Müllern — dotter
till en afliden uppbördskommissarie. Hon
var — ej blott efter hans eget omdöme —
»dägelig, dygdig, qvick och öm», så att
hans hopp, att hans lilla hustru »skulle
blifva så beskedlig som hans bok hittills
varit», slog väl in. Med sin kära
Brita Nora fick Gjörwell trenne barn,
sonen Karl Kristoffer född 1766 och
döttrarna Brigitta Lovisa 1768 och
Gustafva Eleonora 1769. Det är nu denna
familjekrets’ öden i helg och socken,
hemma och ute som följande lilla studie skall
ägnas.

Gjörwellska hemmet hade helt visst
under olika tider ett skäligen olika
utseende, beroende dels på husfaderns
skiftande ekonomiska förhållanden —
bokhandeln hörde under denna tid med dess
oregelbundna samfärdsel till de mycket
äfventyrliga yrkena — dels också därpå,
att olika åskådningar behärskade
detsamma. Länge dröjde inom dess väggar en
religiositet så tung, att det gustavianska
tidehvarfvets fladdrande solljus liksom ej
vågade sig dit in. En »Enskylt och
Hemlig Dagbok» af Gjörvvells hand från
år 1776 gifver långt mer af pietistiskt
allvar än af rokokons sorglösa
»laisser-aller». Man ser af den, att Gjörwell
begynte sin dag med en hel gudstjänst,
tillfogande hvar morgon »Bönesuckar emot
hastiga öfverilningar» eller mot någon
annan synd, mot hvilken han tyckte sig
behöfva stöd. Man ser, att han går i ett
tillstånd af ständig själfanklagelse. »En
skeppare kom» — heter det t. ex. —
»med ett tiggarbref. Han såg ej
beskedlig eller behöfvande ut. Sinnet rann
på mig. Betänkte mig, gaf honom en

liten hjälp. När han gått ut, ville
mitt hjärta smickra mig, men jag
skämdes strax öfver att förhäfvas vid en
så ringa pligt. Det ödmjuka sinnet
bör eftersträfvas». Han känner sig
saker till en slags »gourmandise» — och
strider därför särskildt mot vin och
brännvin. I ett högtidligt bref, uppsatt på
själfva långfredagen, ber han sin hustru
— som tydligen hade en skicklig
husmoders svaghet för ett godt bord — att
hjälpa honom i kampen. Den tycks också
hafva varit ganska svår, ty längre fram
i dagboken heter det om de båda
dryckerna, att han »ganska sällan vill nyttja
begge sakerna på en gång. Mödan är dock
ringa, större att moderera mig i
ätnin-gen, rätta måttet svårt att finna, svårare
att efterlefva».

Gjörwell hade emellertid just vid denna
tid nyss tillfrisknat efter en allvarlig
sjukdom, och det går en stämning af trånsjuk
konvalescens genom dessa notiser om
bönesuckar, synd, död och — kinin. Att
föra dylika detaljeradt noggranna konton
öfver sitt inre var dessutom en tidsmani.
Till och med en så manlig natur som
den store skalden och fysiologen Haller
har nedskrifvit en, full af den oroligaste
ruelse, och hans landsman, den på en
gäng geniale och barnslige mystikern
La vater, hade nog brist på själisk
blygsel för att publicera en dylik, som i fråga
om ödmjukhetens fariseism och
syndabekännelsernas vällust är ett dåligt skrifvet
sidostycke till Rousseaus »Confessions».
Lavaters dagbok har in i hvarje småsak
varit mönstret för Gjörwell. — Men då
vi skola träda in i det gjörwellska
hemmet, sådant vi finna det mot gustavianska
ålderns slut, på villan Bellevue å
Captens-udden på Djurgården, är allt det
pietistiska försvunnet, och utan att religiositeten
förflyktigas, har den ljusa gustavianska
tiden gjort sitt intåg, om ej med flärd, så
dock med glädtigt nöje och leende älsk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free