Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenskt familjelif i slutet af 1700-talet. Af Oscar Levertin. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
oscar levertin.
couleur de chair och däröfver en kjortel
af hvit nettelduk. Om lifvet bar hon
svart bälte med spännen, om halsen en
stor hvit halsduk och i bröstet en frisk
bukett, som »don Carlos» sändt från
orangeriet i Carlberg. Hon var intagande
— skrifver, fadern -— genom »sin glada
blick, sina intressanta anletsdrag och sin
vackra hy». Brudgummen var i uniform,
och fru Brita-Nora såg så ung ut i svart
siden och hvit nettelduk, att »en
främmande omöjligen skulle kunnat taga
henne för et Da-Capo af en Svärmor».
Pastor Lithander förrättade vigseln, och
därefter satte man sig ned och åt en
glad bröllopsmiddag. Man drack de
nygifta till i »Vin de 1’Eremitage», och »at
syskonen Lindahls skål i de delicieusa
syltsaker», som de skickat för det
högtidliga tillfället. Spanske ministern hade
sändt desserten, »à la Glace af så dyrbar
composition, at alla Verldens fyra Delar
måst beskattas, innan denna läckerhet
kunnat få sin tillbörliga existence på vårt
lilla Bröllopsbord». Ändtligen på kvällen
åkte de nygifta hem, och redan
morgonen därpå flyger följande sälla och
förtjusande lilla bulletin från Brite-Louise
till hennes mor på Regeringsgatan:
»Min lilla aldra bästa Mamma.
Gumorgon, gumorgon, hur mår min söta mor?
Jag kan för min del ej beskrifva, hur väl jag mår,
men jag hinner ej omtala allt. Jag längtar med
snaraste få omfamna mina små så älskansvärda
Föräldrar. Lilla Söta Mor var så söt och skicka
med Johan min Negligé, som ligger i min ask i
söta mors skåp. Nu hinner jag ej mer utan
innesluter mig i min söta mors beständiga ömhet».
Först tredje dag jul var officielt
släktkalas hemma hos Gjörwell, då Louise
var klädd i gala i>en forme», som det
hette, och fru Brita-Nora ej var litet
högfärdig med spanske ministerns alla
präktiga vinsorter. Gjörwell skildrar de
ungas lilla vackra våning med dess
utsikt åt Adolf Fredriks kyrka, och
Brite-Louise själf är genomträngd af tacksamhet
öfver det vackra hem hennes unge make
ordnat åt henne.
»Min söta Charles», heter det i ett bref till
systern, »har upptänkt alla möjliga attentioner för
att göra mig lycklig, liksom han fruktat, at jag ej
med hans dygdiga, beskedliga Hjerta ensamt kunnat
blifva fullkomligt lycklig. Det är den enda
oförrätt den lilla styggen har gjort mig, och därigenom
har han äfven betagit mig alla moyens at på
minsta sätt kunna reciproquera». —
Och mannen tillfogar pä sitt
betänksamma, praktiska språk ett par ord, ej
mindre talande i sin lakonism:
»Mitt hjertas önskningar äro upfylda, och jag
längtar ej efter större lycka än den jag äger. Måtte
den blifva lika varaktig som den är fullkomlig».
När de gamle Gjörwells på
nyårsaftonen i kretsen af sina barn åto
sötgröten, hade de all orsak att i tacksamhet
för ett lyckligt år med tillförsikt se
framtiden till mötes.
Från och med 1792 är det således
tre hems historia, korrespondensen
förtäljer, om man frånser Don Carlos’
ungkarlshushåll. (Han var för öfrigt på en
lång studieresa för att utbilda sig till
arkitekt under åren 1794-96).
De gamla lefde på Regeringsgatan
74 i »Lilla Martins» hus. Där har
gubben sina två rum, med sina samlingar
— alla böckerna (hans egna i rödt
saffian) och Collectio Gjörwelliana i ett rödt
glasskåp. Där hängde porträtt af
vänner och gynnare och af Gustaf Vasa och
Luther, och bland gravyrerna främst de
två vallfartsorterna för alla tidens ömma
själar, Gessners landtgård, Sihlwald, och
Rousseaus graf vid Ermenonville med de
så ombesjungna tårpilarne. Söta mors
sängkammare och förmak voro målad.e
»med Arabesquer i douca och
sammanflytande färger». Här sutto nu Gjörwell
och hans Brita-Nora. Den gamle
bibliotekarien kände ännu intet spår af
ålderdomsklenhet. Tidigt stiger han upp,
äter sin svenska frukost af dricka ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
