Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En ringdans medan mor väntar... Af Pelle Molin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
pelle molin.
hem efter detta. Den skakande uslingen
hade sett en björn bakom hvarje träd
och hvarje sten i höstkvällen och
ideligen tittat sig åt sidorna: »där är han,
Salmon — Gud nåde oss!» Ja, det hade
varit tider i skogen här uppe!
Nalle fortsatte i vanvettigt raseri. Barr
och mossa hängde i hans päls. Det
ångade af honom. En talgoxe kvittrade:
hvad månne det var? Hvem månne det
var, som icke hade tid att sofva den
korta stund, som solen själf sof under
denna härliga sommarnatt?
Och nu satte sig odjuret på hasorna
för ett ögonblick men kastades upp igen
af sitt brinnande blod och gick—gick!
emot trädet, där det stannade med ett
öfverljudt flåsande några få tum ifrån
Salmon. Det såg ut, som var det
björnens mening att på detta sätt skrämma
den oangriplige ifrån hans fasta värn.
Käften grinade halföppen. I den litet
kyliga natten blef Nalles andedräkt
synlig som en svag ånga. Nu kände
Salmon en kall kåre efter ryggen: hans
skinn liksom krympte. Omedvetet grep
han sin slidknif . . . måste han låta sitt
lif? Björnen hade sitt hufvud tätt intill
tallen; en ain ofvanför hade Salmon sin
hand. Det var icke tio tum från
björnens käft till nybyggaren. Kunde han
nu slå mannen ned, skilja honom från
furan, skulle resten bli ett arbete på en
minut
Salmon grep säkert fast med vänstra
handen, mättade åt björnens vänstra öga
och sänkte sin långbladiga knif med en
snabb rörelse. Någonting rödt och varmt
sprutade uppefter hans arm, hvad det
nu kunde vara. En svidande känsla
stack i hans axel, och medan björnen,
vimmelkantig af hugget, hoppade högt i
vädret där han stod, högt i vädret som
en boll, under ett afgrundsvrålande, såg
Salmon att han fått sin röck
söndersliten och sitt skinn rispadt. Nu visste
han, att leken icke skulle ändas, förr än
en af dem låg kall och stilla. Hade
utsikten till en uppgörelse i godo för en
stund sedan varit ringa, var den nu
ingen. Det syntes tydligt, att nu skulle
det gälla för Björn-Salmon, om han ännu
var Björn-Salmon. Nu skulle enderas lif
spillas, men knappast björnens ... i
sådan ojämn strid. Salmon tänkte: »det
är icke jag, som blir änkling i natt; det
är mor, som blir änka .... mor, som
väntar mig.»
Nalle dansade som en besatt,
skummade, väsnades och skrek. Han sprang
icke längre i lofvar. Han stod vid
trädet i upprätt ställning och bet å ömse
sidor efter nybyggaren. Barken klöstes
och föll till marken i stora flagor under
klornas jämna piskande. Salmons
kläd-slarfvor fingo också sitt. Axeln var
halfnaken och våt af blod, men den hand,
som höll knifven, rörde sig oafbrutet och
var alltid färdig.
Solen gick upp. Det berg i söder,
som syntes från detta ställe, stod violett
och drömde, utom i toppen, som var
vaken och skinande röd af solsken. Så
här dags borde Salmon varit hemma
med hjälpen . . . hemma i stugan . . .
som nu skulle bli ödsligare än förr . . .
barnen jagade ut i bygden att tigga och
lida nöd ... far borta för alltid ... en
historia från fjällbygden ... en riktigt
svart obygdshistoria, sådan som de kunna
vara här uppe.
Det, som nu hände, gick i hvirflande
fart.
An en gång öfvergick björnen till sina
kastningar, rullningar, volter och
äfven-tyrligheter i den högre gymnastiken.
Salmons ögon voro blå och kalla som
en frostnattshimmel — veko icke en
sekund ifrån den hoppande besten, som,
inom håll, alltid möttes af en knif, som
fördes vigg-snabbt. Salmon kröp i hop,
rätade ut sig, smög, smet, rann omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
