Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En ringdans medan mor väntar... Af Pelle Molin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ringdans medan mor väntar .
463
berätta om sådana ting. Det är många
konstiga historier ur våra skogar här
nordpå.
Solen hade stigit högt. En glimmande
guldtråd smög sig genom barr och löf
till stridens fura för att se hvad som
stod på. Rundt om sjöngo trast och
fink. Järpen hvisslade i sidlandet, och
tranan ropade från träsket. Vinden låg
från bygden i dag.
Ännu en gång stod björnen upprätt
vid furan, men den käft, han öppnade,
var full af blod från genomstungna
lungor. An en gång smög Salmon undan
i en halfrund rörelse och än en gång
nyttjade han knifven: det tog rätt i
hjärtat. An en gång: det tog i halsen. Och
den sjunkande, blödande, ludna massan
fick rasande hugg på hugg ... i
bringan ... i hufvudet ... i ramarne ... i
sidan . , . »Där har du», skrek Salmon
och svor en kötted . . . »där har du!. . .
där! . . . där! . . . där! . . . din karibel!
. . . mera! . . . mera! . . . där har du för
mor! . . . där för ungarne! . . . där för
hela natten, din satans djäfvel! . . . vill
du dö? . . . vill du? . . . vill du? . . .
vill du? . . . vill du?»
Björnens sista rytande kväfdes
halffär-digt, och som genom ett silande
höst-rägn på en fönsterruta såg Salmon
genom svett och tårar, hur Nalle reste sig
igen, föll, reste sig, skalf i ryckningar,
föll ännu en gång och — låg där.
Salmon sjönk ihop vid furans fot. Han
var dödstrött och ledbruten; nu kände
han det. Hans högra hand hängde som
död men höll ännu knifven. I denna
ställning träffade honom några solstrålar
och kysste honom på kinden.
Han klippte med ögonlocken och ville
mota sömnen. Han tänkte: skulle han
fortsätta i sitt ärende . . . det kunde ju
hända, ja . . . eller skulle han vända om
och gråta öfver liket hemma? Det var
en så sugande ångest uti honom. Han
skulle nog aldrig slippa olyckan denna
dag, hvad heller som var. Den fattige
får veta, att han är till i denna världen.
Hvem skulle han få att bära liket öfver
skogen på lördag . . . det blefve dyrt . .
kistan fick vara omålad som fattigfolks
kistor i vanligheten . . . häradsdomarn
hade bräder vid Lillsjösågen . . .
häradsdomarn var den värsta gnidare, som fanns
. . . det är en hop karlar, som bära en
lång låda öfver kafvelbron på
Längmy-ran . . . hvem ligger i lådan? ... att de
kasta den ifrån sig sådär!. . . och springa
kring ett träd efter en björn . . . det är
mor, som ligger och väntar på dem . . .
hon får alltid vänta . . ,
Och så somnade Salmon.
Vid pass en halftimme därefter är det
något, som rör sig i furans krona. Det
sticker fram ett hufvud, drar det tillbaka
och sticker ut det på andra sidan. Det
är björnhonans unge. Han är oviss på
betydelsen af denna djupa stillhet efter
detta långa larm. Men han ser, att mor
gjort fred och den andre med, och han
känner längtan att komma härifrån. Han
har icke varit litet rädd häruppe. Nu
sätter han tassarne intill stammen och
börjar masa sig ned. Det går sakta till
en början . . .
Det var icke en vettig mans blick hos
Salmon, då han väcktes af ett tungt
bylte, som föll ned på honom. Det var
hos honom, då han rusade i väg till
bygden, något af ett jagadt vildbråd, en
vettskrämd grå tuss med något af
svansen mellan benen. Där fanns ingenting
alls af nattens hjälte, af Björn-Salmon. Det
var endast en svulten nybyggare, af kvistad
och allena, som sprang för sitt fattiga lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
