- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
464

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Viktor Rydberg den 18 December 1892. Från Curt Thelander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till
VIKTOR RYDBERG



den 18 December 1892.[1]

Hjältehög, med siardraget öfver pannan tankediger,
reser sig en bild — en kämpes, som sitt stål åt rätten viger...
Manande du står och mäktig, aldrig nådd af vindens kast,
visande från tidens vågsvall mot hvad evigt är och fast.

Idealens höge stridsman, oberörd af stundens tycken
smider du till trygd och prydnad tankens svärd och sångens smycken.
Grubblare på tingens gåta, barnafrom och mannavis
sjunger du om ett i själen hägnadt skönhetsparadis.

Du är den, som, gudaelden bärande i konstrikt käril,
den till hälften släckta lågan återtändt på sångens äril:
mästersångaren i norden, som dess korer förer an —
våra striders, våra lekars, våra drömmars märkesman.

Sedan dagen då du modigt öfvergaf den diktens julle,
som i rosig morgontimme ut mot solen styra skulle,
under stormar, strid och fara, under mödor utan namn
månget vetenskapens rangskepp tryggt du lotsat har i hamn.

Din är äran att ha biträdt ljusets lära, din bedriften
att ha fört dess sak mot seger genom tunga vapenskiften.
Dock jag vet, du var ej ensam: medlet blott i Herrens hand
att försvaga våldets välde, lägga mörkrets makt i band.

Och af jullen, lydigt lämnad, byggd af dröm från strålfull gryning,
kastas undersköna »spillror» upp med hafvets aftondyning.
Hinna fick han, härligt hinna sagoön på rytmer rik,
medan hafvet mängt i dikten in sin sorlande musik.


*     *
*



Så vi vant oss se dig ömsom svärd i tankens verkstad slipa,
ömsom stämningar och känslor själfullt fint i flykten gripa —
vapensmedjans mäster Gudmund så var målarstugans ock.
Tager tänkarn vår beundran, skalden tar vår kärlek dock.

Ja, vår kärlek. Ädle store! Ord förmå ej tolka glöden
af de känslor här i lifvet, hvilka öfverlefva döden...
Bland de många, som ha funnit ledning, hjälp och ljus hos dig,
en jag vet, hvars kärlek brinner djup och stark och innerlig.


[1] Denna dikt, hvarmed en i unga år bortgången sångare hyllade Viktor Rydberg på hans 65:te
födelsedag, mottogs, enligt hvad vi hafva oss bekant, med varm tacksamhet af den nu äfvenledes
bortgågne »mästersångaren», åt hvars dyrbara minne en artikel i nästföljande häfte skall ägnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:23:40 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1895/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free