Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Viktor Rydberg den 18 December 1892. Från Curt Thelander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tidigt greps hans själ af rösten, som ur dina skrifter talar,
denna röst, som ömsom skakar, ömsom lifvar och hugsvalar.
Tvekan flytt, se’n idealen tände sig för tryggadt hopp,
liksom dimmorna i dalen, sedan solen runnit opp.
Ack, ännu ett barn han känt dig! — Hur, när Snöfrid stolt förkunnar
dygdens stränga lag, han andlöst lyssnat har med gossen Gunnar!
Hur som pilt han se’n har eldats af Dexippos’ piltars bragd
och i striden stått dem nära leende och oförsagd!
Hur han sedan halft med undran halft med bäfvan följt din bana,
då du gått att inför världen veckla ut Messias’ fana,
då du gått, en skald som ingen, att till starka strängaslag
sjunga frihet alla fångar under själfviskhetens lag!
Hyllningsropet, då det når dig, är väl mest de bildningsrikes,
men det finns i dina leder många meninga desslikes.
Det är deras tro och lofven, deras djupa hjärtelag
denne yngling, själf den minste, ville tolka dig i dag.
Tag ett jubelrop från Sveriges alla ynglingar och gossar,
hvilkas bundna sköna drömmar du så kärleksfullt förlossar.
Se den unge — hur han kufvar spotska tankar, fegt begär,
att bli modig, stark och ödmjuk, som en älskad stämma lär.
Tag en hälsning ifrån vettets, ifrån konstens ämnessvenner,
dem som kunskapshungern gnager eller skönhetstörsten bränner.
Aldrig glömmas skall din maning att i mödan tåligt from
blott till hjärtats utslag lyssna, ej till dagens lösa dom.
Och till sist — från många sorgsna, många blyga, som förbida,
många små i täta flockar, hvilka tyst och trofast strida,
tag ett hjärtetack från dessa för den glada tillförsikt,
som de vant sig återfinna i din trösterika dikt.
Vet! Det finnes tusen tusen i en okänd mänskoskara,
som för dig af hjärtat bedja: Gud, välsigna och bevara!
Herre, skänk den ädle kämpen, som sin fana aldrig svek,
kraft till fortsatt forskarmöda, skaparid och skaldelek!
Det är skilda själars bön och det är landets — det är Sveriges,
där det hjälplöst måste vittna, hur i villors garn det snärjes...
Med den rätt, som dygden gifver, upp! och drag ditt Valand-svärd —
allt hvad Sverige ädlast äger följer dig i vapenfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
