Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Några citat ur arbeten af Anatole France. Samlade af G—g N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
anatole france.
De, som gjort revolutioner, tycka icke
om att man gör sådana efter dem. Likaså
vilja ej de gamla skalder, som bidragit till
någon förändring inom poesien, att man
vidare åstadkommer någon ändring. I detta
afseende äro de människor. För den, som
ej är en stor vis, är det påkostande att se
världen fortsätta, då man ej mer är till,
och att känna sig själf uppslukad i tingens
flod. Antingen man är skald, senator eller
skomakare, har man svårt att gå in på att
man ej är allt, är världens absoluta
slutpunkt och höjdpunkt.
Le jardin d’Epicure, s. 74.
*
Då man säger, att lifvet är godt, och
då man säger, att det är ondt, säger man
något, som det ej finns sundt förnuft i. Man
måste säga, att det är på en gång godt
och ondt, ty det är genom lifvet och
uteslutande genom det, vi ha föreställningen
om godt och ondt. Sanningen är att
lifvet är härligt, förskräckligt, förtjusande,
eländigt, ljuft, bittert, och att det är allt.
Det är med det som med den gode
Florians Harlequin: den ena såg honom röd,
den andra blå, och båda sågo honom
sådan han var, eftersom han är röd och blå
och af alla färger. Medvetandet härom
bör förena oss alla och försona de
filosofer, som sönderslita hvarandra inbördes.
Men vi äro så beskaffade, att vi vilja tvinga
andra att känna och tänka som vi själfva
och att vi ej tillåta vår granne vara glad,
då vi äro ledsna.
Le jardin ♂ Epicure, s. 87.
*
En dag i vår lilla salong lät min
moder sitt broderi falla, upplyfte mig i sina
armar, pekade på en af blommorna på
tapeten och sade till mig:
»Den här rosen skall du få.»
Och för att jag skulle känna igen den,
märkte hon den med ett kors med sin
brodernål.
Aldrig har någon gåfva gjort mig så
lycklig som denna.
Le livre de mon arni.
Ju mera jag tänker på människans
lefnad, dess mera tror jag, att man bör gifva
henne till vittnen och domare ironien och
barmhärtigheten, liksom egyptierna kallade
till sina döda gudinnan Isis och gudinnan
Neftys. Ironien och barmhärtigheten äro
två goda ledsagare, den ena gör lifvet
behagligt genom att småle, den andra, som
gråter, gör det heligt.
Den ironi, jag åkallar, är ej grym. Hon
skämtar ej öfver kärleken ej heller öfver
skönheten. Hon är mild och välvillig.
Hennes skratt stillar vreden, och det är
hon som lär oss att gäckas med de elaka
och de dumma, som vi henne förutan
kanske skulle ha den svagheten att hata.
Le jardin d’Epicure, s. 122.
&
Om Victor Hugo:
Grekerna ha sagt: människan är alltings
måttstock. Victor Hugo är omåttlig,
därför att han ej är mänsklig. Själarnas
hemlighet blef aldrig helt afslöjad för honom.
Han var ej skapad för att förstå och älska.
Han kände det instinktlikt. Det är därför
han ville förvåna — och den förmågan
hade han länge. Men kan man alltid
förvåna? Han lefde, rusig af toner och färger,
och han berusade verlden med dem. Hela
hans snille ligger i detta: han är en stor
visionär och en ojämförlig konstnär. Det
är mycket. Det är icke allt.
La vie litteraire, I. s. 115.
Om George Sand:
Idéerna betyda föga hos George Sand,
känslan är allt, och man har skäl att
beundra den utan att behöfva tänka som hon,
blott man känner som hon.
Fråga henne inte hvad hon tänker —
tanken förutsätter reflexion, och hon
reflekterar ej. Hon låter sina vänner tänka i
sitt ställe, hon tar emot deras idéer
färdiga och föredrager att upprepa dem
framför att förstå dem. Hennes enda uppgift
i världen är att med en ojämförlig
storslagenhet gifva uttryck för naturens känsla
och lidelsens väsen.
La vie litteraire, I. s. 341.
Naturen är ingenting annat än hvad
den tyckes vara, den är i och för sig hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0514.html
