Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur ett skaldelif. Af Ernst Beckman. Med 15 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur ett skaldeLIf.
485
ha ditt straff.» Hvarpå hon letade fram
riset och gaf »sin välsignade pojke» en
grundlig bastonad. Det hela var, såsom
Viktor Rydberg själf, när han berättade
händelsen, plägade säga: »riktigt präktigt».
Emellertid randades den dag, då madam
Ottergren fann sin lärdom otillräcklig för
den tidigt utvecklade gossen. »Nu har
jag intet mer att lära dig, nu måste du
gå i skolan», sade hon. Viktor sattes då
först i en mindre lankasterskola och
öfverflyttades i sinom tid till Jönköpings högre
lärdoms- och apologistskola.
Hade han fått stanna hos madam
Ottergren, hade lifvet gestaltat sig mycket
annorlunda för den lille skolgossen. Men
nu vände sig bladet i hans lefnads bok
till ett nytt kapitel med den korta, men
talande öfverskriften: aldrig mätt. Aldrig
mätt, hungrande både till kropp och själ,
med de orden betecknade han själf i
samtal på senare dagar de följande
barndomsåren.
Till förmyndare hade han en hederlig
skomakare, en förståndig karl, som tog
lifvet praktiskt. Han höll af sin
myndling, och hans ärelystnads dröm för gossen
var, att han, en gång måtte bli skomakare
»med egen butik». Egen butik i stället
för den trånga verkstaden, där den lille
Viktor på stunder lediga frän studierna,
placerad på en låg stol vid gubben
Al-stedts fötter, syende ett par tofflor, gjorde
sina lärospån i Ahasveri vällofliga yrke!
Kanske var det för att sätta gossen
i en omgifning, hvilken syntes bättre än
madam Ottergrens passa för dessa
framtidsplaner, som förmyndaren
inackorderade honom hos en fru . . . låt oss kalla
henne fru Andersson. Hans nya
matmoder förstod sig icke på han själs
behof — detta kunde man kanske icke
begära — men icke heller på kroppens.
Födan var ofta mycket dålig, och
stundom var det trots hungern omöjligt för
Viktor att förtära den. Särskildt gällde
detta ett slags korf. Man må nu lägga
det en själfsvåldig gom till last eller icke;
summan var att han hellre svalt och i
hemlighet smugglade korfven ned i sin
ficka. Men den som icke var
kostför-aktare var stadsfiskalens Fylax. Med
honom stämde Viktor mer eller mindre
hemliga möten, och Fylax lät korfven smaka
sig förträffligt. På grundvalen af detta
gemensamma intresse uppväxte nu mellan
de två en innerlig vänskap. Men fiskalen
blef ond, med rätta, ty Fylax hyste
uppenbarligen ömmare känslor för sin nvförvärf-
o ^
våde vän än för sin rättmätige herre.
En vacker dag upptäcktes den lumpet
materialistiska orsaken till detta förhållande,
och så blef det ett hastigt slut med
undfägnaden i enlighet med ett af de båda
förorättade parterna, stadfiskalen och fru
Andersson, gemensamt utfärdadt påbud
med strängaste straffpåföljd. Därefter satt
Viktor åter stukad vid bordet och sökte
att svälja både korfven och gråten.
Lyckligtvis hade han äfven här en vän i
nöden. Det var fru Anderssons pojke, hans
gode vän och skolkamrat, sedermera
välbeställd handtverkare, då sinnrik byggare
af kulisserna för deras gemensamma
teater. Han kunde ej uthärda att se Viktors
bekymmer utan åtog sig esomoftast att
spela Fylax’ roll.
Vänskapsbandet mellan Viktor och
Fylax lyckades dock ingen främmande
inblandning att slita. Längre fram
ingrep denna vänskap på ett rätt
egendomligt sätt i gossens utveckling.
Ett par händelser från vistelsen hos
fru Andersson må här omnämnas.
En dag skickades han af den stränga
matmodern till kryddboden för att köpa
socker. På vägen mötte han en s. k.
gatpojke. Utmanande ord fälldes, snart
stod klasskampen i full låga. Bataljen
slutades ärorikt för Jönköpings
apologistskola — men hvart hade sockret tagit
vägen? Hans lilla hjärta nästan stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
