Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur ett skaldelif. Af Ernst Beckman. Med 15 bilder - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49<5
ernst beckman.
väldiga arbetsförmåga, redan under det
han ännu skötte tidningsmannens kall i
Göteborg, eröfrade eller befäste sin
samtids beundran och erkännande i
arbeten, där man möter än skalden och
romanförfattaren, än den teologiske
forskaren, mytkännaren och filosofen, än
estetikern, konstkritikern och
kulturhistorikern — detta är för alla välbekant.
Ar 1876 lämnade han sin plats såsom
fast medarbetare i Handelstidningen för
att på uppdrag hålla föreläsningar i
filosofi och kulturhistoria. Följande år
kallades han till filosofie hedersdoktor af
universiteten både i Lund och i Upsala.
I Upsala, där han mottog lagerkransen,
kastade han glans öfver det åldriga
lärdomssätets då inträffande 400-års-fest
genom sin underbara »Kantat», hvilken
med ens gjorde klart för nationen, att
han var skaldefursten. Väl minnas vi,
som då voro närvarande, huru festens
öfriga prakt och ståt förbleknade inför
dess ovanskliga skönhet, när tonerna stego
mot höjden:
Ur nattomhöljda tider
emot ett mål, fördoldt för dig,
0 mänsklighet, du skrider
1 sekler fram din ökenstig...
Annu några år af outtröttliga lärda
och vittra mödor, och skalden, kallad till
Stockholms högskola, beslöt sig att lämna
Göteborg, där han i nära trettio år haft
sin verksamhet.
Tyst! Jag hör liksom ett förebrående
krafsande på dörren till mitt rum: men
säg dock, hur kan ni glömma bort mig,
gamle Mufti, den trogne göteborgsvännen,
hvilken af sin herres egna läppar fått
betyget »ett geni»?
Nej, käre Mufti, du skall ej glömmas.
Här skall stå, att din afhållne herre sagt,
att du var ett geni. »Ett geni — men
inte fullt hederlig», ja, så lydde, fast jag
knappt nänns säga dig det, din
fullständiga orlofssedel, när han en gång
berättade dina genidrag med en
saknadens gärd åt din hvita pels, din trohet
och dina öfriga inre och yttre
pudelförtjänster.
Men till din tröst må också omtalas,
att din ägare ämnat skrifva din biografi.
Det blef ej af, men på en lapp bland hans
papper finns ett litet förord, där han talar om
sin tillgifvenhet och sin »benägenhet att
pryda Mufti I med så glänsande
egenskaper som en, låt vara okritisk,
sanningsenlighet medgifver».
Mufti dog hjältedöden. Han hejdade
ett par skenande hästar men blef så
illa slagen af deras järnskodda hofvar,
att hans lif slocknade.
III.
Det var år 1884 som Viktor Rydberg,
nu som nämdt professor vid
Stockholms högskola, flyttade sin verksamhet
till hufvudstaden. Hans föreläsningar,
först i kulturhistoria, sedermera i de sköna
konsternas teori och historia, utmärkte
sig lika mycket genom tankarnes djup
som genom formens fulländning. Och så
samvetsgrannt tog han sin sak, att han till
hvarje föreläsning underkastade sig det
mödosamma arbetet att på papperet i
fullständigt utarbetad form nedskrifva så
så godt som hvartenda ord. Detta lände
äfven en större allmänhet till fromma;
ty pressen kunde därigenom bereda sina
läsare i vida kretsar förmånen att utan
förvanskning lyssna till de ord af
skönhet och om skönhet, som i lärosalen föllo
från hans läppar.
Men — jag får icke låta mig lockas
in på Viktor Rydbergs offentliga
verksamhet och så träda utom de gränser,
jag här för mig utstakat. Den
uppfattning af »professor» Rydberg såsom
enskild person, hvilken, trots alla strider,
hystes inom högskolan, tolkades af
rektor, då han vid båren uttalade dessa ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
