Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Unge Jeppe. Ett första utkast af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
georg nordensvan.
Skuggan.
Nu hörs det då, att det är sant alltihop!
Ture.
Ja, det vill jag förstås ha. Det vill säga, om
generalkonsuln vill göra mig den tjänsten.
Generalkonsuln.
Hur mycket?
Ture.
Tus . . . fem tusen.
Generalkonsuln
(utan att ändra en min, skrifver en anvisning).
Om ni lämnar in denna i en bank, så äro fem
tusen kronor att lyfta.
Ture.
Jag skall betala igen dem med ränta.
Generalkonsuln.
Mjuka tjänare!
Ture.
Tackar så mycket! (Generalkonsuln går).
Skuggan.
Jag är så glad, som om det vore jag, som fått
millionen. Vi få ju alla del af den. En million åt
samhällets vanlottade!
Notarien.
Hvasa? Nå, då blir det i alla fall inte många
öre åt hvar.
Skuggan.
En million för folkets sak, hvarje ore åt folket,
det är storartadt. Jag måste ut och tala om den
stora nyheten. (Ar redan nära dörren.)
Ture.
Hvad bråkar du för? Lägg dig inte i hvad som
inte rör dig.
Skuggan.
Rör det mig inte? Ä’ inte vi solidariska?
Ture.
Du är så god och inte gör några dumheter,
lägg det på minnet. Inga öfverilningar, jag måste
reflektera först.
Skuggan.
Ja, låt oss öfverlägga.
Ture.
Jag skall öfverlägga, sa’ jag. Jag vet inte, hvad
du krånglar för. Hvarför skall du alltid hänga efter
mig? Och säga efter allt hvad jag säger?
Notarien.
Den här gången sa’ han ju helt annat.
Ture.
Det är en obehaglig vana, den får du lägga bort.
Jag kommer att följa min egen öfvertygelse,
begriper du det? Jag ämnar inte gå i någons ledband,
lägg det på minnet.
Skuggan.
Jag känner inte igen dig, Ture. Du som var
vårt hopp och vår hjälte!
Ture.
Var jag? Hvarför sa’ ni inte det förut?
Skuggan.
Det har jag sagt hundra gånger. Men du var
för blygsam att skatta min tro på dig till dess rätta
valör. Ja, du var blygsam.
Ture
(smickrad).
Jag har aldrig öfverskattat mig själf, det är allt
sammans. Gå ut till de andra och beställ in en bål
till dem, men säg inte, att det är jag, som bjuder
— åjo, säg — säg hvad tusan du vill men
ingenting om det här arfvet — ännu.
Skuggan.
Får jag inte ens tala om det för Anna?
Ture.
Den snälla Anna! Nej, säg ingenting. Jag vill
själf tala om det för henne.
Skuggan.
Ja, Herre Gud, där ha ni gått och väntat och
längtat. Du kunde inte bjuda henne en ställning,
som var henne värdig. Hvad hon skall bli lycklig,
när hon får veta . . .!
Ture.
Ja, gå nu, jag kommer efter. Nu randas nya
tider.
Skuggan.
Ned med bourgoisien! Död åt kapitalisterna! (Ut.)
Notarien.
Det var mig en hetsig herre, din så kallade
skugga.
Ture.
Ah, han är litet enfaldig. Men han är en god
tok. För resten skall också jag gå tillbaka till mitt
sällskap. Bland dem är min plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
