Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Unge Jeppe. Ett första utkast af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
georg nordensvan.
Notarien.
Nu är det uselt förstås, där liksom annorstädes.
Tre och en half procent.
Ture.
Det är ju rakt ingenting. Och delägarne få tjugu,
sa’ du? Är det inte som jag säger, man blir
plundrad, bestulen 1 Kan man inte få köpa aktier i den
banken?
Notarien.
Kanske, men de äro dyra. Men à propos, du
minns att riksdagen också satt skatt på värdepapper?
Du får betala för dina aktier och depositioner och
för allt sådant.
Ture.
Jag tror de ä’ tokiga! Hur f-n kunde riksdagen
låta lura sig till något sådant?
Notarien.
Det var för att skaffa inkomster åt staten. Det
var patriotism.
Ture.
Prat! Samhället står sig alldeles för bra äfven
utan dylika moderna utpressningar. Och står det
sig inte, så låt det ramla. Nej, vänta, jag vill inte,
att det skall ramla, det vore tanklöst och omoget
att önska det. Det finns naturligtvis mycket att taga
vara på inom det bestående, om också ett och
annat är murket och behöfver reformeras — som dessa
nya skatter till exempel, en uppenbar orättvisa, som
måste väcka missnöje inom den burgna
samhällsklassen. Just den klass, som är samhällets faktiska
stöd, som är grunden, på hvilken staten hvilar, just
den uppretar man. Det är oklokt, det är dumt, jag
förstår inte att vederbörande ej inse det! Skatter på
värdepapper, jag har aldrig hort maken. Skall jag
inte betala skatt för att jag lånat de fem tusen af
generalkonsuln också? Och så skall jag väl få en
debetsedel så lång som från jul till påsk?
Notarien.
Jo, du kan vara så lugn! Men du kan för resten
ändå vara belåten. Du behöfver bara betala skatt
för dina räntor, men jag och andra få betala därför
att vi arbeta. Ju flitigare man är, dess mera får
man betala.
Ture.
Nå, det är ju naturligt, att den, som har större
inkomster, skall betala mer än den, som har mindre.
Det här andra prejeriet, det är däremot upprörande.
Men vänta, jag har framtiden för mig, min dag skall
också komma. Och jag har mitt parti bakom mig.
De ha i själfva verket inte brytt sig vidare om mig
— det är bara min skugga, som gått och pratat.
Gud vet om de inte skrattat åt mig!! Nu bli de nog
afundsjuka, för småsinnade det ä’ de.
Notarien.
Du ser inte glad ut, trots din kolossala tur.
Ture.
Glad! Kan man vara annat än ursinnig?
Notarien.
Nå, vi ska hoppas det går öfver. Men jag hör
vårt sällskap ute i galleriet. Du skall intaga den
plats dig tillkommer och lära dig att glädja dig
åt lifvet. Låt din skugga representera dig hos dem
där inne. Det är alldeles nödvändigt, att du lär
känna oss, att du studerar människorna och ser dig
omkring. Och vi ha damer i sällskapet,
förtjusande damer, som ska niga och tacka, om du
be-värdigar dem med en blick.
Ture.
Jag är inte så klädd. Jo, jag är stolt öfver min
slitna kavaj. Låt dem komma.
Notarien
(slår upp dörrarna till galleriet, där sällskapet är
samladt).
Generalkonsuln.
Herrarna ha rådplägat? Allvar först, sedan nöje.
Tillåt mig presentera. (Ture omgifves, hälsas
välkommen. Förfriskningar bjudas. Två riksdagsmän närma
sig Ture.)
Förste Riksdagsmannen.
Min herre har politiska intressen? Det vore
angenämt att få höra er åsikt om regeringens hållning.
Ture.
Jag står på folkets sida, på den stora massans,
de rösträttç’ösas.
Förste Riksdagsmannen.
Alldeles som jag. Men låt oss inte förarga min
värderade vän af högern genom att uttala oss för
ett femhundrakronorsstreck.
Andre Riksdagsmannen.
Min värderade vän af vänstern vill låtsas ej veta
af, att jag under min hela långa riksdagstid förfäktat
just deras intressen, som herrarna kalla med ordet
’folket’ — förfäktat deras intressen i allt, som är rätt
och billigt och som har häfd för sig i vårt
fosterland. Jag har ärft min ståndpunkt af min fader, och
jag ger den i arf åt min son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
